Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen hade polisbetjenten, hvars hemska gestalt
länge fördystrat den vackra vestibulen till grefvens våning,
omsider aflägsnat sig; men han hade icke tomhänd aflägsnat
sig: vid hans ena hand hängde bilden af en plymagerad
landshöfdinghatt och vid den andra bilden af en afdankad
kammarherres gyllene nyckel. Rysligt redan att förtälja —
hur mycket rysligare då att se!
Saken var i korthet den, att grefve V***, efter väl
försiggången audiens på slottet, hedrat sin »gode vän» med
ett personligt besök. Grefve Lejonborg hade med vidöppen
famn ilat sin »ädle vän och gynnare» till mötes. Den »ädle
vännen» hade slutit den »gode vännen» till sitt bröst.
Derefter hade begge under fortfarande förtrolighet tagit plats
bredvid hvarandra på divanen.
Grefve V*** tillkännagaf nu, till sin stora glädje och
tillfredsställelse, att, hvad sjelfva den stora högmålsfrågan
angick, det lyckats honom, ehuru med mycken svårighet,
att afvända Jupiters blixt från grefve Lejonborgs hufvud,
men nödgades på samma gång, till sin stora sorg och smärta,
berätta, icke allenast att styrelsen öfver det der välsignade
länet samma dag blifvit ombetrodd åt annan person, emedan
det icke ginge an att dertill befordra någon, som, ehuru
oskyldig, likväl kunde synas tvetydig inför allmänna opinionen,
utan äfven att man på högre ort ansett sig böra entlediga
grefve Lejonborg från hans innehafvande
kammarherrebefattning, enär det vore äfventyrligt för hofvets anseende att
låta en person vistas så nära de kungliga personerna, hvilken
vore besvärad äfven af den mest ogrundade misstanke för
rebelliska stämplingar.
Grefve V*** gaf derför sin »gode vän» det rådet att
resa till Skåne och, så länge stormen varade och behöfligt
vore, blifva sina underhafvandes fader på Bastholms ståtliga
herresäte. Vidare lät han sin »gode vän» förstå, att allt
skulle snart återställas i sitt forna skick, när man först, å
ömse sidor, hunnit sansa sig, förespeglande honom dessutom,
att den nye landshöfdingen bland många andra svaga sidor
äfven hade svagt bröst, hvaruppå hvar och en annan, utom
egaren sjelf, naturligtvis kunde bygga.
Flerfaldiga gånger tryckte grefve V*** sin »gode väns»
hand, tallösa trösteord hviskade han i dennes öra, nästan
med tårar i ögonen försäkrande Lejonborg om fortfarande
vänskap och bevågenhet samt lemnade honom i förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
