Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du tänker då gå?»
»Gå i ett sådant väder, min älskade? ... Återigen grym,
min Jolante!»
»Du tänkte då ...»
»Nej, jag tänkte inte ... men ... men jag hoppades ...»
»Få stanna qvar,» tillade Anna med lugn.
»Och du? ... Du?» sporde grefven med yttersta patos.
»Tillåter det,» svarade Anna, i det hon lemnade
divanen och började gå af och an öfver golfvet, följande
oupphörligt med ögonen minutvisarens gång på pendylens
silfvertafla.
»Du gäckas väl inte med mig?» frågade Lejonborg med
tillgjordt tvifvel, ty nog var han inom sig fullkomligen
öfvertygad om sin seger.
»Grefve Lejonborg!» svarade Anna med ett allvar, som
nästan föreföll förskräckande; »icke blir det Anna Jolanta
Bränner som jagar dig härifrån.»
»Du är charmant, när du sväfvar så der öfver golfvet,»
berömde grefven, under det han med en viss förnäm
vårdslöshet lutade sig baklänges mot soffdynorna och utsträckte
benen så långt fram på golfvet som han förmådde; »du är
i sanning subtil! ... Hvad juvelerna klä’ dina
alabasterfingrar! ... Du nämde i biljetten, att du på säkert ställe
förvarade de saker, jag haft det oskattbara nöjet att skicka
dig ... Du hade rätt. .. kunde det väl tänkas något säkrare
förvaringsställe än dina fingrar, dessa tjusande händer af
snö med ådror och pulsar af eld.»
»Usla, lumpna slägte!» mumlade Anna för sig sjelf;
»zigenaren och grefven ... lika i allt, utom i egenkärlek och
oförskämdhet, hvaruti den senare excellerar ... Och hvad
berättigar honom dertill? ... Hans högre ställning i
samhället, hans anspråk på högre bildning och finare vett ...
Usla, lumpna slägte!»
»Du kan inte längre bo qvar i denna simpla våning,»
förklarade grefven; »Änna Jolante, mitt lifs briljant,
infattad i en bottenvåning på Ladugårdslandet!»
»Hvad tiden går långsamt!» fortfor Anna för sig sjelf;
»men den går inte heller på glödande kol, liksom jag ...
nej, den har frusit fast på en väg af is.»
»Du måste ha dig ett rymligare tempel, helst vid
Drottninggatan ... Jag skall bygga upp ett sådant åt dig,»
föreslog den lycklige älskaren; »men kom hit och sätt dig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
