- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
192

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grefve Lejonhorg, af naturen icke blodtörstig, hade
således utgjutit blod. Men den milda naturen segrade snart,
och han greps af en oemotståndlig darrning.

»Gif er, eller dör ni som en hund!» skallade i
källarhvalfvet en förfärlig basröst.

Geväret föll ur grefvens hand. Källaren upplystes af
flere ljus. Icke desto mindre svartnade det för Lejonborgs
ögon, och han sjönk sanslös till marken.

*


Tjuguförsta kapitlet.

Sista villan.



När grefve Lejonborg återfick sansningen och öppnade
sina ögon, fann han sig liggande på divanen i Annas boudoir
och ett föremål för zigenerskans synnerliga omsorg och
deltagande.

Hon gned hans tinningar med eau de cologne och höll
under hans näsa en liten öppnad flaska, full af det starkaste
spirituösa fluidum.

Men hvad som mer än allt annat lifvade hans
domnade lifskrafter, var blickarne och orden af den varmaste
ömhet, som flödade ur hennes ögon, från hennes läppar.
Omsorgsfullare kan ej en moder vårda sitt barn, än hon i
denna stund vårdade den stackars grefven.

Zigenerskans dyrbara silkesklädning var i ett förstördt
tillstånd, och hennes långa, från guldkammarne lösgjorda hår
ringlade sig i den vildaste oordning ned öfver ansigte och
skuldror.

»Älskade Carl Gustaf!» talade hon, lutande sig öfver
honom; Ȍterkom till dig sjelf ... vakna, o vakna! ...
Himmel! Han måtte väl inte vara död!»

»Jolante, Jolante!» stammade grefven med yrvakna ögon.

»Han lefver! Han lefver!» jublade Anna; »och ändå
hade det varit tusen gånger bättre för den olycklige, om
hans ögon tillslutit sig för evigt! ... Ack, min Gud!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free