Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo jo men ... sådana der herrar ha alltid rikets väl i
sigte, när de äro som bäst i farten med att omstörta det ...
gammaldags visa det der.»
»Jag varnade honom ... jag bad honom, det skall Gud
veta! ... Han lofvade mig så mycket ... lofvade att dela sin
ära och lycka med mig ... ack, jag kan inte omtala allt!»
»Rika på löften, fattiga på redbarhet, jo, jo, jag
känner dem nog ... Men kan ni inte erinra er, om grefven,
under de många samtal, ni hade med honom, yttrade
någonting om f. d. konungen?»
»Nej, det kan jag inte erinra mig.»
»Nämnde han ej heller något om en viss öfverste
Gustafsson, hvilken är boende i Tyskland?»
»Jo, jag tror väl att han vid några tillfällen nämnde
det namnet ... men det är svårt för mig att riktigt
minnas det.»
»Hörde ni honom aldrig tillkännagifva något missnöje
med nuvarande regeringen ... med hans majestät konungen
eller vår nådige kronprins?»
»Aldrig nämnde han ett ord för mig derom ... jo, det
var sannt, en gång talade han om för mig, att kronprinsen
varit simpel soldat.»
»Jaså ... och det der behagade honom inte naturligtvis?»
»Han sade, att ingen simpel soldat varit kung i Sverige
förut.»
»Hm, hm ... Nå, hade han aldrig någon af sina
bekanta med sig, när han besökte er?»
»Nej, han kom alltid ensam.»
»Hvad som först föreföll mig besynnerligt,» inföll Bruno,
»var, att grefven alltid befalde mig ladda gevären, innan
jag hängde upp dem i källaren, ty att skicka en sådan
mängd laddade gevär en så lång väg som till Skåne, brukar
väl ingen förståndig menniska göra ... så dum var jag väl
heller inte att jag kunde tro det.»
»Nå, fäste du aldrig din husbondes uppmärksamhet
derpå ?»
»Jo, visst gjorde jag så, nådig lagman ... det var då
han lofvade mig de fyra tusen för det jag skulle hålla mun
på mig.»
»Min bäste grefve, ni har just kokat en vacker soppa
åt er,» sade polismästaren; »kan ni svälja den, så har ni,
min själ, inelfvor af jern oeh stål ... Nå, Stark, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
