- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
207

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Han läste den nyss, sade ni? ... Han har den då
på sig?»

»Nej, nej, han har den inte ... jag är så förvirrad till
mina sinnen, att jag inte vet hvad jag talar!» yttrade Anna
under oerhörd ångest.

»Undersök hans fickor!» befalde polismästaren sin
betjening.

Det blef ett nytt spjernande på den vackra divanen.
Grefven sparkade och bet omkring sig som en vansinnig.
En af gardisterna måste biträda de begge polisbetjenterna.

»Hvarför talade ni inte strax om för mig, att han hade
hos sig något, som förtjenade uppmärksamhet?» frågade
polischefen zigenerskan med sträng blick.

»Ack, herr lagman!» svarade hon med nya tårar i de
undersköna ögonen; »borde det väl tillkomma mig att
bidraga till hans störtande! ... Den olycklige, den olycklige!»

»Jo, det är just en vacker fågel att intressera sig för,»
anmärkte polismästaren; »berodde det på honom, så vore
ni nog snart ett hufvud kortare, stackars qvinna!»

»Ja, hans nedrighet har slitit alla band oss emellan ...
och ändå ömmar jag för honom ... ändå kan jag knappast
tro, att han åsyftat något så farligt, som mången kanske
föreställer sig ... Inte tror jag honom vara ond i själ och
hjerta ... illasinnade menniskor hafva förvillat honom och
begagnat sig af hans lättrogenhet och enfald för att
befrämja sina egna planer ... Den arme! Hårdt får han plikta
derför! ... Och ni,» dervid vände hon sig till grefvens
jägare, »ni, som forrådt er husbonde, ni har handlat lika
dåligt som han, ja sämre än han.»

»Det blir min ensak och angår inte mamsell,» svarade
Bruno tvärt.

»Tyst, qvinna!» befalde polismästaren; »ni vet inte
hvad ni säger ... Denne man har fortjent en stor belöning,
ty han har ej allenast gjort sin pligt, utan äfven
förekommit den största olycka, som kan tänkas ... Nå, hur är
det, har ni fått tag i något?» tillade han med blicken på
polisbetjeningen.

»Här är hans plånbok,» svarade den ene polisbetjenten;
»något annat finns ej.»

»Godt! Tag hit den!»

Polismästaren emottog plånboken ur polisbetjentens
hand och började bläddra deruti.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free