Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stannade, och ett gällt gapskratt bröt sig fram
mellan hennes läppar.
Hvad skrattade hon åt?
På divanen låg en brokig näsduk af silke och doftande
af mysk.
Det var grefve Lejonborgs näsduk, hvilken blifvit
qvarglömd på divanen.
Den brokiga duken erinrade om dess egare och om det
nyligen timade uppträdet.
Det var derför zigenerskan hade så roligt, derför hon
skrattade så gällt.
»Den narren, den eländige narren!» mumlade hon för
sig sjelf; »hur sprattlade han icke der på soffan, insnärjd i
mina garn, understödda af hans egen feghet och
förskräckelse! ... Hur föraktlig, hur usel ... och likväl,» tillade hon
med hastig öfvergång från hånande löje till gnistrande ilska,
»likväl förmådde han i sin vanmakt störta min höga, lysande
borg af lycka och frid! ... Han är roten till giftplantan,
gnistan till minan! ... Han är den som tvinnat de första
trådarne till bödelns snara ... högvälborne repslagare!»
utbröt hon nu med sitt förra hånlöje; »gå din bana ...
baklänges, baklänges, till dess du faller med nacken mot
bödelns bila!»
Zigenerskan vände sig från soffan och fortsatte sitt
vankande.
»Men att jag inte kan lösgöra mig från den ängslan,
som så med ens fallit öfver mig!» sade hon för sig sjelf
efter några minuters förlopp; »kan det vara fruktan för att ...
Ja, ja, jag fruktar, att något, som jag ej kunnat förutse och
hindra, skall afklippa trådarne i de nät jag bundit ... att
ormen, hvars hufvud jag nu med starka fingrar håller,
skall vrida sig om i min hand och stinga den ... Men
hvarför har jag ej förr känt denna fruktan? ... Hvarför nu
först, nu i natt? ... Brunos bref! Brunos bref! Detta ligger
öfver min själ med tyngden af ett berg ... Om jag inte
förstört detta bref ... om det skulle finnas? ... Hvilken ond
ande har stält sig mellan mitt minne och mig, förmörkande
det ena och marterande det andra! ... Men finnes det qvar,
då måste det vara här ... ja, ja!»
Hon tog ett ljus från toalettbordet, öppnade dörren
till förmaket och trädde ditin.
Hon närmade sig förmakssoffan och lyste deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
