Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom förklaras det hat, den oförsonlighet och den
förhärdelse, hvarmed Anna störtade fram på sin mörka stråt.
Anna hade älskat, och den som älskar måste vara god,
säger man, ehuru ofta det torde vara fråga, huruvida
kärleken alltid mäktar bevara sin rena och milda offerlåga, när
lidelserna storma och rasa kring altarhärden.
Anna hade också verkligen varit god under hela den
tid hon lefde tillsammans med den person, hvars död hon
nu ville hämnas. Han hade varit hennes allt, hennes sol,
hennes afgud. Hennes jag upplöste sig uti hans, lånande
från den alla intryck, böjelser och vanor, utan att ens tänka
på att vara något för sig sjelf bestående och af sig sjelf
handlande väsen. Han, en bildad man, meddelade henne
mycket af sitt kunskapsförråd; men sjelf ateist, hvarken
kunde eller ville han bibringa henne något om den
gudomliga läran, hvars ljus och sanningar otvifvelaktigt skulle ha
närt och bevarat det goda, som kärleken väckt i hennes själ.
Derför, när detta hennes allt gick för henne förloradt,
när solen släcktes och afgudabilden ramlade, då blef hennes
lif lika gränslöst öde och vildt, som hennes kärlek förut
varit gränslöst stor och uppoffrande. Hon stod i en omätlig
öken med ett mörker af evig förtviflan öfver sitt hufvud
och hörde omkring sig vilddjurens, de råa krafternas,
rytande, — stod och hörde, till dess hon sjelf blef en
vilddjurens like.
Visserligen älskade zigenerskan sitt barn, men såsom
tigrinnan älskar sin unge. Liksom tigrinnan lär sin afföda
att förfölja och slagta alla andra djur utom deras slägte, så
sökte Anna att i Julias späda hjerta utså frön till hat och
hämd mot alla andra menniskor, och synnerligast mot dem,
som, enligt hennes förmenande, vållat hennes olycka.
Anna ville hämnas till andra och tredje led, och hon
befarade blott, att hennes eget lif icke skulle räcka till för
uppnåendet af detta mål. Derför sökte hon en lärjunge,
henne värdig och kännande detsamma som hon sjelf, och
hvilken borde väl vara närmare dertill än hennes eget barn,
sjelfva dottern till den fader, hvars olyckor och död skulle
hämnas?
Zigenerskan gick, såsom vi ofvan nämnt, af och an i
boudoiren. Bäst hon så vandrade, kom hennes blick
händelsevis att falla på divanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
