Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känbara förlust, ty med betarne försvann »Galten». Men
näsan stod qvar, tillväxte och frodades.
Värdshuset »Gyllene noshörningen» var mycket besökt,
icke just derför att det var bättre än andra traktörsställen,
utan förnämligast till följd af värdens näsa, emedan
menniskor i alla dagar ha varit och ännu äro särdeles begifna
på allt som är underbart. Dock utgjorde flertalet af gästerna
handtverkare och skeppare med deras gelikar.
Från morgonen till qvällen satt Kristoffer Pung
innanför sin disk med en stor griffeltafla framför sig, trumpen,
tvär, knarrig och missnöjd med ett folk, som aldrig kunde
läppja på supen eller bita i medvurstskifvan utan att med
detsamma grina mot honom. Detta: »allas ögon lita till
dig», så smickrande för mången annan, var deremot för
honom en olidlig plåga.
Ljusen började tändas i Kristoffer Pungs värdshussal,
och flere kunder befunno sig redan derinne vid de
rödmålade borden, ty det var vid den s. k. »sex-tiden», denna
aftonvardstimme, hvilken merendels under mycket himlande
med ögonen och många ryckningar på axlarne omnämnes
af dem, som lemna sängen omkring kl. nio om morgonen
och äta sin middag kl. fyra eftermiddagen.
Tvänne kypare sprungo mellan borden och disken,
men traktören sjelf satt, som vanligt, innanför disken,
på hvilken karotter och tallrikar med hvarjehanda kallmat
paraderade, öfvertäckta med lock, till flugornas synnerliga
förargelse.
En källardisk är vanligtvis ett ganska oansenligt altare
i en sådan helgedom som vingudens. Men om dryaden,
af hvars sargade kropp det enkla altaret blifvit timradt,
kunde tala, skulle hon för oss uppräkna tallösa
mennisko-offer icke blott af kött och blod, utan ock af själens
skatter, snillet, vettet och dygden, som så ofta gått upp i
rök från detta altare. Suckar skulle ljuda och tårar tillra
fram ur den torra plankan, erinrande om mången
förstörd lycka, månget brutet välstånd, mången förkolnad
sinnesfrid.
Hur nära ligger ej den oskyldiga munterheten det
omåttliga begäret! Det ystra, lifvande löjet leker bland
perlorna på ytan i bägaren: det vilda, dödande förderfvet
lurar på dess botten. Lycklig den som dricker lagom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
