Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dörren öppnades, och Bruno Starks långa gestalt visade
sig i salen. Han syntes särdeles upprymd och glad denna
afton. Livréet var utbytt för dagen mot en mer sjelfständig
klädnad.
Men deremot mörknade traktörens ansigte, med
undantag likväl af näsan, hvars bjerta röda färg trotsade alla slags
sinnesrörelser.
Bruno Stark var visserligen en af »Gyllene
noshörningens» bästa kunder, ty han gned ej på styfvern och hans
hunger och törst voro öfver vanliga menniskors; men han
var derjemte en af de argaste satirskyttar som någonsin
utsett Kristoffer Pungs näsa till skottafla.
När zigenaren hedrade traktörsstället med sin närvaro,
hvilket inträffade ganska ofta, blef det alltid munterhet och
skratt kring borden, men deremot mycken förtrytelse och
harm innanför disken, der värden residerade.
Derför när den långe »morianen», såsom Pung kallade
Bruno, när denne var frånvarande, inträdde, blef traktören
på ögonblicket dystrare än vanligt, ty han såg redan i
andanom sin näsa gjord till föremål för alla de närvarande
gästernas spe och åtlöje.
Bruno marscherade rakt fram till disken och räckte
handen åt traktören.
»God afton, herr källarmästare!» helsade han artigt, i
det han upptog en snusdosa ur fickan; »får jag inte bjuda
på en pris snus?»
»Tackar ödmjukast, herr hofmästare!» svarade traktören
så höfligt han förmådde, i afsigt att derigenom om möjligt
strax afväpna sin fiende.
Hofmästaren är den mest ansedde domestiken i ett
förnämt hus och följaktligen en ganska vacker titel åt en
simpel jägare.
»Nå, skall det inte vara en pris äkta
Hamburger-Rappe ?» fortfor Bruno, hållande dosan nära under denna
långt förut af en hel hufvudstad prisade näsa.
»Tackar allra ödmjukast!» uttryckte sig Pung och tog
sig verkligen en pris ur den framräckta dosan, för att bli
af med den förarglige bjudaren, ty han var ingen vän af
snus, kanske af ren hushållsaktighet och med afseende på
den stora qvantitet, som erfordrades för mättandet af en så
stor kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
