Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans härkomst från zigenarne, hvilka i alla tider haft namn
om sig såsom de mest slipade skälmar, dels hans redan från
tidigare ålder utbildade anlag, för att icke tala om den köld,
hvarmed vi sett honom utöfva de rysligaste illgerningar
och brott. Att först låta öfvertala sig af zigenerskan att
mottaga och förvara en sådan sak, som den ur fru Krons
magasin stulna plånboken, hvilken så lätt kunde röja både
brottet och brottslingen, samt sedan verkligen bära den på
sig för att tillfredsställa en flyktig nyck af henne, låter
otroligt, och likväl är det i enlighet med sanna
förhållandet.
Men Bruno Stark var förblindad af sin passion för
denna rysliga qvinna. Han, för hvilken ingenting annat
var heligt, ansåg den minsta önskan, det obetydligaste ord
från hennes läppar för heliga. Han hade ingen annan
vilja än hennes och intet annat rättesnöre för sitt
handlingssätt än det hon utstakade. Vild och grym mot andra, var
han inför henne slafvisk som en hund och darrande som
ett lam. Så stort var hennes inflytande på honom, och
dessutom var Anna Jolanta, eller den s. k. »Brännspegeln»,
enligt deras intyg som sett henne och talat med henne, en
af de qvinnor, hvilkas tjusningsförmåga mäktar omskapa
den dygdigaste till bof och sjelfva satan till en ljusens
engel.
Någon omskapning, hvad Bruno beträffar, kunde
naturligtvis icke komma i fråga. Han hade städse varit en
»dålig persedel». Så länge hans fader lefde, uppehöll han
sig för det mesta i Knapekulla, hvarest det föga hedrande
minnet af »Korpen» icke så snart dog ut. Efter faderns
död, hvilken skall hafva efterlemnat i arf åt sonen ett
kapital af omkring 10,000 riksdaler, eller omkring hälften
af den summa, Anna fick i arf efter sin fader, begaf han
sig till Stockholm, der han snart bortslösade sitt fädernearf,
hvarefter han blef en hvardagsgäst på de sämre spelhusen,
på lediga stunder sysselsättande sig med hvarjehanda
bedrägerier så i stort som smått.
Att af spelaren och bedragaren göra en mördare och
mordbrännare blir för hvilken som helst ett lätt arbete och
blef det i synnerhet för Anna Jolanta, med afseende på den
passion han hyste och alltsedan yngre år hyst för henne,
Bruno tycktes aldrig ens hafva drömt om, att hon
begagnade honom endast som ett redskap, hvilket hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
