- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
270

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett tryne ... jag undrar hvar jag lagt knifven ... Kalle, leta
rätt på knifven! ... Jag måste formera griffeln ... nenej men,
herr hofmästare, inte en skilling mer än jag skall ha!»

Sällan fanns en samvetsgrannare värdshusvärd än
farbror Pung denna afton; men också lika sällan en frikostigare
kund än »herr hofmästaren» vid samma tillfälle.

»Bror Stark! Bror Stark!» ropade flere af
dryckesbröderna, som slagit sig ned rundt omkring ett bord, hvarpå
presenterade sig en bricka, försedd med en mängd s. k.
stenborgare; »kom hit och tag dig en liten sängfösare! ...
En liten sängfösare, bror lilla!» .

»Var god och skynda, herr källarmästare!» bad
zigenaren, hvarefter han, särdeles besvärad, gick att deltaga i
det tacksamma brödralaget.

I detsamma öppnades dörren, och kyparen återkom,
men ledsagad af fyra karlar, klädde i likhet med s. k.
»half-bättre herrar», med tjocka knölpåkar i händerna.

Gevaldigerns och traktörens ansigten ljusnade på
ögonblicket, under det zigenarens röjde alldeles motsatt effekt.
Hans hand, som höll i sängfösaren, glömde att föra den till
munnen. Han hade nämligen i de sist ankomne igenkänt
fyra polisbetjenter.

Gevaldigern gaf ett tecken åt sitt manskap, hvarefter
han gick rakt på zigenaren.

»Låt bli den der lilla sängfösaren,» sade han; »jag
bjuder på fyra stora, jag, af äkta sort och som jag sjelf
införskrifvit ... se de inte aptitliga ut?»

Gästerna sågo förvånade än på hvarandra och än på
vakten vid dörren. Zigenaren stälde från sig glaset. Hans
händer knöto sig, och hans ögon började brinna.

»Ni sade nyss,» fortfor gevaldigern, »att ni hade bref
från bättre fruntimmer i den der plånboken ... hin håles
mor räknas också bland bättre fruntimmer ... jag vill nu
se, om ni har något kärleksbref från henne äfven . . kila
derför vackert fram med den dyrbara skatten!»

Zigenaren dröjde med svaret, utan att göra någon min
af att vilja behjerta gevaldigerns vänliga framställning.

I stället knäppte han hastigt ihop sin rock ända upp
till halsen och tog ett steg tillbaka samt öfverfor
värdshussalen med en enda blick.

»Nå, hur går det, envisa menniskal» påminde
gevaldigern, läggande ena handen på Brunos skuldra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free