Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gästerna reste sig bestörta upp från sina stolar.
»Hvad vill det här säga! ... Hvad vill polisen härinne?»
ropade alla munnar.
Dessa rop öfverröstades snart af ett gällt ångestskri.
Gevaldigern låg utsträckt på golfvet, träffad i bröstet af ett
slag från zigenarens knutna hand.
Öfver den slagnes kropp tog zigenaren ett skutt fram
till disken och grep till sig den deruppå liggande stora
ostknifven.
Med denna i högsta hugg störtade han mot polisvakten
vid dörren.
Några af gästerna, hvilkas förstånd bortflutit med
punschen, togo den frikostige wohlthäterns parti, men de flesta,
som voro så pass nyktre att de kunde begripa, det ingen
rök finns utan eld, och dessutom harmades öfver våldet på
gevaldigern, förenade sig med polisvakten.
Striden blef förfärlig.
På samma ställe, der nyss förut Bellmans glada sånger
tonat, ledsagade af glasens och hurraropens lifvande klang,
skallade nu svordomar, höjdes klagoljud, haglade dråpslag.
Länge var segern oviss vid valet af gunstlingar för
aftonen.
Åtskilliga af kämparne vredo sig blödande utefter
golfvet, andra kröpo vid deras sida, träffade af Bacchi
osynliga hand. Kunde väl den milde guden tåligt fördraga det
ofog, som så fräckt bedrefs i hans för helt andra idrotter
öppnade helgedom?
Slutligen förklarade sig segerns gudinna för rättvisans
sak, hvilken denna gång var densammas som polisens.
Omkring zigenarens jättekropp från ofvan till nedan
slingrade sig knipptals armar, och blod flöt från hans
ansigte och händer.
Nära bakom sig hörde den innestängde berserken
värdshusvärdens hesa skratt, ty denne hade förenat sig med dem
som bakifrån omfattade jätten.
Han kände sin högra kind bestrykas af en mjuk och
blöt kropp, och hans blick föll på den.
Men denna gång, den första i sitt lif, log Bruno ej åt
»stora näsan».
Zigenerskans besynnerliga farväl tidigare på dagen fick
således sin förklaring. Af mor Stina hade hon hört berättas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
