Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan egendom med större inkomster, hvarom länge varit
fråga.
De motgångar och bekymmer, som alltsedan moderns
död lägrat sig kring hans barndom, hade verkat helsosamt
på hans själ, och han hade, åtminstone hvad denna
beträffade, blifvit gammal i förtid eller, kanske rättare uttryckt,
fått en trettioårings förstånd i ett tjuguårigt hufvud. Med
sin vanliga flit och ordentlighet förenade han ett allvar,
som är sällsynt vid hans ålder. Också var han älskad både
af förmän och lydande. De hårda ord, hans husbonde
denna dag tilldelat honom, voro de första han uppburit af
någon, som öfver honom egt att befalla; men han hade icke
gjort sig förtjent af dem, och grefve Virsén, hvilken man
icke gerna kunde beskylla för orättvisa mot underhafvande,
sökte sedermera vid åtskilliga tillfällen godtgöra detta sitt
förfarande mot den unge bokhållaren.
Den trakt, vår unge hjelte genomvandrade, hade på
den tiden icke alldeles samma utseende som nu. Då stod
ännu skogen qvar på sina djupa, breda rötter, och Nora
träsk, som under årens lopp igenvuxit, var då betydligt
vidsträcktare än nu.
Juliqvällen var särdeles mild, och från de höga häckarne,
som frodigt sköto upp invid träskets stränder, hördes
fåglarnes aftonhymn, hvaruti man urskilde beckasinens
sällsporda stämma.
Norr om träsket höjer sig en långsluttande kulle, då,
liksom den öfriga marken, rikt försedd med tall och björk,
hvaremellan frodades ett ymnigt gräsbete, genom hvilket
slingrade sig en knappast märkbar gångstig, som ledde upp
till kullen.
Det var vägen till Skogstorpet, der mor Stina bodde,
och på kullens rygg stod hennes lilla röda stuga, omhägnad
af jättehöga tallar.
Denna gumma hade kommit till gården tvänne år
tidigare än Albert Kron och hade, såsom af inledningen till
vår berättelse inhemtas, ett stort anseende bland allmogen
i orten.
Om söndagseftermiddagarne begaf sig mycket folk upp
till kullen och vandrade derifrån sent om qvällarne,
naturligtvis mycket klokare och visare än vid uppgåendet, ty
kaffesumpen, som fantastiskt utgrenade sig på bottnen i
kaffekoppen, och kortleken, som i underliga läggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
