Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbreddes på bordet, och den gula, orörliga katten, hvars
ögon lyste så hemskt från den höga messingsbeslagna
dragkistan, hade tillfredsstält de vetgiriges djerfvaste
förhoppningar.
Den unge bokhållaren hade sällan besökt denna stuga,
emedan han fruktade att bli räknad till deras antal, som
gingo dit för att låta spå sig, och bland sådana omtalades
äfven flere af ortens ståndspersoner, fruntimren från
prestgården icke ens undantagna.
Gumman, som uteslutande stält sig under
arrendatorskans beskydd, i egenskap af dennas mjölkbud, hade alls
ingen beröring hvarken med inspektorens eller bokhållarens
embetsmyndighet, och stugan, hon bebodde, var
arrendatorskans enskilda tillhörighet. Derför tog han ej oftare vägen
ditöfver, än då han var ute på jagt efter fågel eller hare,
och då skrattade han rätt hjertligt vid tanken på de många
narrarne, som besökte spåqvinnan.
Men denna afton skrattade han ej, under det han gick
uppför den smala gångstigen. Mor Stina började förefalla
äfven honom lika betydelsefull som hon förefallit många
andra, ty i hvad förhållande kunde hon väl stå till den
förtrollande flicka, med hvilken han på ett så eget sätt
gjort bekantskap? Hvarifrån hade väl detta underbara väsen
kommit, som till och med var skönare än det ideal, han, i
likhet med andra ynglingar, drömt sig både om natten och
dagen?
Under dessa tidt och ofta förnyade frågor till sig sjelf
uppnådde han slutligen kullens spets och befann sig vid
den röda stugan, hvars dörr stod öppen.
Bokhållaren tittade in i stugan, men kunde ej märka
någon lefvande varelse derinne. Deremot upptäckte han
ett dukadt mindre bord med ett vackert silfverkuvert för en
enda person. På bordet stodo tvänne små karotter af finaste
porslin, den ena rågad af de skönaste smultron och den
andra med en stekt kyckling.
Oräkneliga kycklingar föddes och göddes vid Nora
gård; men alla flögo till Stockholm, och sällan flög någon
af dem vilse in i bokhållarens mun.
Men detta oaktadt kände han icke sin aptit retas af
hvad han nu såg, ty han eftertraktade något helt annat.
Han lemnade derför stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
