Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derför blef det slutligen möjligt för den unge
bokhållaren att, vid det han trädde fram ur den tätare skogen
på en dylik öppen plats, upptäcka trenne personer, som
vandrade framför honom, två karlar och en qvinna, hvilken
sistnämda var klädd som ett bättre fruntimmer, då deremot
de förra buro ljusgrå kläder, i likhet med dem som begagnas
af vanliga fångar.
Albert stärktes derigenom i sin förmodan, att de trenne
personer, han nu förföljde, måste vara de rymmare, efter
hvilka kronobetjeningen slog, och som hade röfvat till sig
den unga flickans kläder vid badstället.
Han öfverlade nu inom sig sjelf, huruvida han genast
borde angripa dem, eller endast smyga efter dem för att
se, hvad de kunde taga sig för, och sedermera öfverraska
dem på färsk gerning. Äfven grubblade han mycket öfver
betydelsen af deras samtal och i hvad förhållande de stodo
till gumman på Skogstorpet, med hvilken naturligtvis icke
kunde menas någon annan än mor Stina.
Dock fick han ej mycken tid till öfverläggning, ty
han hade ej tagit många steg in på den öppna platsen,
förr än de tre misstänkta personerna hastigt sågo sig om
och derefter tvärt stannade.
De hade uppsnappat ljudet af förföljarens steg och
varseblefvo nu honom sjelf.
»Håll! Inte ett steg vidare, eller skjuter jag!» ropade
ynglingen, läggande an på dem.
De tre, öfverraskade af den ropandes hotfulla manöver,
rörde sig icke ur stället, utan mätte hvarandra med oroliga
blickar.
»Jag vet, hvad ni är för ett sällskap,» fortfor
bokhållaren, utan att ändra ställning; »ni ha rymt ur
Smedjegårdshäktet i Stockholm, och kläderna, som qvinnan der är
klädd i, ha de begge andra stulit vid sjön i dag ... Jag
har två kulor i min bössa för två af er och kolfven för
den tredje, om ni inte godvilligt gifven er ... Derför
marsch åt höger! ... Jag skall nog visa er vägen, fast jag
sjelf följer efter er ... Marsch!»
Kommandot tycktes icke vinna gehör. Karlarne och
qvinnan stirrade än på den hotande bössmynningen och än
på hvarandra, men röjde ingen lust att vika af hvarken till
höger eller venster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
