Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte kan det väl vara herrns mening att skjuta på
oss,» yttrade slutligen en af karlarne.
»Ingenting är tydligare,» svarade bokhållaren; »mindre
fåglar har jag träffat i mina da’r, och det till och med på
mycket längre afstånd.»
»Skjuta på obeväpnade, försvarslöse!» sade den andre
karlen.
».Ganska riktigt, försvarslöse, ja,» genmälde Albert;
»just derför att I ären det, tänker jag låta kronobetjeningen
ta hand om er ... Lyden mig således på ögonblicket! ...
Eller blir det kanske lättare att promenera, sedan hvardera
af er fått en kula i benet? ... Marsch åt höger, säger jag!»
»Hvarför skulle vi inte kunna lyda en så ung och
vacker herre,» tog nu qvinnan till ordet med en röst, som
gjorde ett underligt intryck på den unge mannen, ty den
ljöd så bekant i hans öra.
»Fägnar mig,» svarade han emellertid, »att det
åtminstone finnes någon förståndig bland er ... Uppehållen mig
derför inte längre, utan marsch åt höger bara!»
»Tvärtom är det mycket artigt af den unge vackre
herrn att vilja visa oss vägen härifrån, emedan vi gått vilse
i dimman,» återtog qvinnan, hvarefter hon till karlarne
yttrade några ord, som Albert på så långt afstånd naturligtvis
icke kunde höra.
Verkan af dessa ord blef ögonblicklig.
Men i stället för att, såsom Albert befalt dem, vika
af åt höger, skilde sig de tre hastigt från hvarandra och
störtade derefter från olika håll mot ynglingen med blottade
knifvar i händerna.
Albert, hvilken deras rörelser icke undfallit, aflossade
sitt gevär.
Den ene af banditerna sjönk svärjande till marken,
sårad i benet, och den andre, träffad i hufvudet af
böss-kolfven, tumlade ned framför bokhållarens fötter i samma
ögonblick han ville stöta knifven i dennes bröst.
Anfallet och nederlaget skedde hastigare, än vi hunnit
nedskrifva berättelsen derom.
Bokhållaren, utan att egna någon vidare
uppmärksamhet åt de begge slagne stråtröfvarne, som färgade gräset
med sitt blod, hastade efter qvinnan, hvilken under striden
tagit till flykten och ilade uppför kullen med ett rådjurs
snabba språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
