Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småstenarne, hvilka, rubbade af den flyendes fötter, trillade ned
honom till mötes.
Ifrigt och med ungdomliga ben fortsatte han förföljandet.
Också minskades med hvarje ögonblick afståndet mellan
förföljaren och den förföljda. Redan urskilde han genom
dimfloret de röda konturerna af den på kullen befintliga
stugan, redan utsträckte han armen for att fånga den flyende
qvinnan, hvilken han hunnit ganska nära — då hon hastigt
försvann för hans ögon och han hörde en dörr häftigt
igenslås midt för hans näsa.
Icke allenast uppretad öfver att rymmerskan sålunda
undkommit honom, utan äfven bekymrad för deras säkerhet
som bodde i stugan, instötte han med ett enda krafttag
dörren och rusade in i mor Stinas boning.
Inkommen, blef han vittne till en scen, på en gång
skön och hemsk.
Den enda, men ganska rymliga kammaren upplystes af
två ljus, som brunno på ett bord framför det ena af de
tvänne fönstren, hvilkas rullgardiner voro nedfälda.
Midt på golfvet stod den sköna, högväxta flickan,
half-klädd och med de nakna armarne korslagda öfver den
likaledes blottade barmen, blek, orörlig, utan tecken till lif.
Så måtte Pygmalions stod hafva sett ut, innan
marmorns ådror fyldes af det rödaste blod och marmorns yta
värmdes af lifvets skönaste låga.
Nära invid henne visade sig den åldriga värdinnan,
lyckligtvis klädd, men för öfrigt en trogen bild af den
yttersta bestörtning.
Förlägen och för ögonblicket urståndsatt att yttra
något, kastade Albert sina blickar omkring i rummet, tills
de slutligen fästes vid sängen, hvars rödrutiga omhänge var
tillslutet.
Det flåsande ljudet af en våldsamt uppdrifven
andedrägt nådde hans öron och tycktes komma inifrån
sparlakanet.
»Jag ... jag trodde,» yttrade han ändtligen, »jag tyckte
att någon sprang in här i stugan ... någon som jag
förföljde ... någon som söker undkomma mig och derför tagit
sin tillflykt hit in.»
»Tagit sin tillflykt hit in!» upprepade mor Stina,
sväfvande på målet; »det är inte möjligt, herr bokhållare ...
Hvem skulle komma hit så sent på aftonen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
