Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en qvinna,» svarade Albert, i det han skarpt
fixerade gummen, »en qvinna af högst misstänkt utseende ...
hon sällskapade nyss med tvänne bofvar, hvilka jag lyckades
tukta och det ganska allvarsamt ... men hon flydde, och
jag såg henne bestämdt springa in hit ... denna qvinna
måste stå i något förhållande till er, mor Stina, och ni
söker derför dölja henne ... men det skall inte lyckas er.»
»Jag försäkrar herr bokhållaren, att här finns inte den
ni söker,» fortfor värdinnan, skiftande färg.
Bokhållarens ögon föllo ånyo på sängomhänget.
»Den ni söker finnes här,» ljöd sorgligt den unga
flickans silfverstämma.
Albert hade, för att icke öka den unga flickans
förlägenhet, undvikit att besvära henne med sina blickar; men
nu vände han dem ovilkorligen åt det håll, hvarifrån det
förtrollande ljudet kom.
Den sköna damen visade sig nu i en mörk sidensalopp,
hvarmed hon, under den korta ordvexlingen mellan
ynglingen och gumman, lyckats betäcka sig, och de små
modelliskt formade fötterna hade försvunnit i svarta,
guld-broderade sammetstofflor.
»Ja, hon finnes här,» återtog flickan, »här i detta
rum ... i denna säng!»
Utom sig af förskräckelse, stirrade gumman på den
talande, och sängomhänget började häftigt röra sig.
Albert teg. En känsla af smärtsam förvåning hade
förlamat hans tunga.
Den unga flickan gaf honom en betydelsefull vink och
sväfvade derefter öfver golfvet till dörren.
Albert följde hennes steg.
Hon öppnade dörren och gick ut.
Begge stodo nu utanför den hemlighetsfulla stugans
vägg, omgifna af den kyliga dimman.
Flickan betraktade länge och djupt forskande den unge
mannen, hvilken tåligt afbidade hennes förklaring.
»Ni känner mig ännu så litet,» började hon med svag
röst; »kan jag väl då begära, att ni skall hysa något
förtroende för mig?»
»Ni kan det,» svarade Albert; »jag vet ej hur det
kommer sig, men allsmäktigt är det inflytande ni utöfvar
på mig ... ni befaller och jag lyder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
