Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hektiskt röd fläck, hvilken förstorades eller minskades
allt efter de olika sinnesrörelser, som vexlade på detta
ansigte, hvilket, oaktadt sin nuvarande skinntorrhet och
gulblekhet, likväl bar spår efter skönhet.
»Djupare, djupare!» uppmanade den äldre qvinnan;
»finns det då ingen kraft i den adertonåriga handen!»
»Det är färdigt,» svarade den yngre med ett uttryck
af sorgsen eftergifvenhet.
Bilden af en galge med dess offer syntes i barken.
»Färdigt ja ... men otydligt, knappast märkbart ... har
vuxit bort, innan nästa sommar löfvar trädet.»
»Lyckligt om så skedde! ... Fåglarne skulle sky detta
vackra träd, om de förmådde uppfatta denna teckning.»
»Fåglarne? ... Nej, inte korparne, gladorna och
gamarne ... de likna menniskorna i så mycket ... ha samma
uppfattningsförmåga och samma smak som de.»
»För att efterkomma din önskan har jag vanhelgat
detta och de andra ställena med dessa rysliga bilder, utan
att efterfråga din mening dermed, olyckliga moder.»
»Och den hängdes dotter frågar den hängdes brud,
hvad dessa bilder skola betyda!» utropade den äldre med en
stämma så skarp, att de i björkens krona redan inslumrade
fåglarne vaknade dervid och framqvittrade några sorgliga
ljud, innan de insomnade ånyo.
Den yngre teg, men riktade på den äldre en blick, som
uttryckte ett lidande, för hvilket pennan icke har ord eller
penseln färger.
»Det är din faders sista stunder du tecknat,» fortfor
den äldre; »vet du hvem han hade att tacka för dessa
stunder? ... Jo, det var en man, hvars son jag likväl räddat
från döden!»
»Och derför mördade du sonens oskyldiga moder?»
svarade flickan, rysande.
»Nu skall du inrista en annan bild,» återtog den förra;
»du skall teckna en qvinna i tioåriga bojor. .. Vet du, hvem
hon hade att tacka för dessa tioåriga bojor? ... Jo, det var
samme son, hvars lif jag frälste.»
»Nej, det var ditt eget barn!» inföll häftigt den senare;
»det var din egen dotter, som smidde dessa bojor ... eller,
sannare uttryckt, det var den rättvisa försynen, som under
en leksak dolde straffets vigg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
