Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den senare hoppade raskt ur schäskärran och lemnade
tömmarne åt gumman, som satt qvar, hvarefter han
skyndade fram till de begge fruntimren.
En stråle af fröjd ilade öfver den sköna flickans ansigte
och likaledes öfver den äldre qvinnans; men det var lika
stor skilnad mellan begge dessa fröjder som mellan
erkeengelns och satans.
»Nu är det tid att resa,» förkunnade ynglingen.
»Resa! Hvem skall resa?» ropade Julias moder.
»Begge,» svarade Albert, »men först detta unga
fruntimmer. »
»Min dotter resa! ... Resa ifrån mig!»
»Ja visst... från er.»
»Hvart?»
»Det blir en hemlighet för er.»’
»Julia ... du vill då lemna mig?»
»Ja,» svarade Julia med en skygg blick på modern.
»Ha, det är då en komplott!» skrek denna och rusade
till sin dotter.
»Kalla det för hvad ni vill,» yttrade Albert; »men
råga inte måttet på det onda ni gjort genom att söka hindra
er dotter från denna nödvändiga skilsmessa.»
»Ingen på jorden skall slita mitt barn från mig,»
ropade förbryterskan, i det hon med ena handen fattade uti
dottern och sträckte den andra hotande mot bokhållaren.
»Ni har sjelf brutit alla band, som fäst er vid er
dotter,» svarade denne; »er väg har varit brottets och blir
snart fängelsets igen, i fall kronobetjeningen får er fast ...
er och er dotters bana blir således aldrig gemensam ... Var
förnuftig!»
»Tillbaka, pojke!» röt zigenerskan, »eller dödar jag först
min dotter och sedan er.»
I zigenerskans andra hand blänkte en blottad knif.
Denna manöver var ett ögonblicks verk, men lika
ögonblickligt hade Albert rusat emot mörderskan och slitit
knifven ur hennes hand, utan att likväl dessförinnan kunnat
hindra henne från att med knifsudden träffa hans venstra arm.
Med ett rop af ångest och förtviflan ryckte sig dottern
lös från den rysliga modern.
»Mamsell Julia,» ropade ynglingen, kastande knifven
öfver en gärdsgård, »raskt upp i kärran och res ... res!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
