Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock kände han sig någorlunda tröstad af vissheten
derom, att den för så farlig ansedde rivalen, denne förklädde
Amor, lyckligen reducerat sig till en af det slags galningar,
som ej få gå lösa, hvarförutan han genom en lycklig
tillfällighet påträffat den der »landsortssprätten», med hvilken
han ansåg sig hafva en gås oplockad och till hvars plockande
nu ett så ypperligt tillfälle erbjöd sig.
Derför slog han sig lugnt ned i gräset, att njuta
behöflig hvila efter åkningen och den derpå följande
fotvandringen, den ena lika litet treflig som den andra.
Han väntade länge, men som han kände sig trött, gaf
han sig temligen godt tålamod och sökte uttänka en mängd
snärjande frågor till den afundsvärde landsortssprättens
fångande.
Han log för sig sjelf, liksom hade han redan uppnått
sitt mål, och var nära att utbrista i högljudd munterhet, då
hans blick kom att falla på den fina stöfveln, hvari ett
stort och ganska färskt hål förmärktes. Bedröfvad började
han mönstra det öfriga af kostymen, hvarvid befanns, att
det ena skörtet af bonjouren, troligtvis genom någon intimare
beröring med schäshjulet under åkningen, blifvit i grund
sönderskafdt och förderfvadt. Vidare hade den styfva och
mångskarfvade fotsacken borttagit luggen af hans knäskålar
och i dess ställe qvarlemnat tvänne hvita fläckar, desto
större, som knäskålarne i och för sjelfva voro ovanligt
breda och flata; hvartill slutligen kom, att ena byxhällan
brustit, så att den trånga och efter det vackra benet väl
formade pantalongen dragit sig jemte silfvergalonen ett godt
stycke upp på vaden, med sina fritt åt begge sidorna för
vinden gungande hälfter af den trolösa blanklädershällan.
Att färdas från staden som en galning är redan en
olycka, men att färdas tillbaka som en slase, är en olycka
öfver all beskrifning, i synnerhet för en ung gardesofficer,
som tager på årsräkning hos Stockholms förnämsta skräddare.
Till råga på förargelsen hade myrorna, hvaraf alltid
finnes öfverflöd på landet, börjat på sitt något landtliga och
obesvärade sätt formera bekantskap med den ena af hans
vador och just densamma, hvilken genom nyss nämda
olycka blifvit mer blottstäld än den andra. Förmodligen
trodde myrorna, i sin okunnighet om rätta halten af
menniskans olyckor, att pantalongen enkom dragit sig upp
öfver vaden för att gästvänligt främja ett önskadt tillträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
