Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft ARNE x.-
Adolf Axner hade inga föräldrar i lifvet, utan . var
som fosterson upptagen af en fattig kopparslagare, hvilken
bodde och hade sin verkstad vid Stora Vattugränd inom
Clara församling. Mästaren vid det lofliga
kopparslagare-embetet Isak Brundström hade aldrig haft några
välmaktsdagar, utan ständigt lefvat i stor fattigdom med sin hustru
och sex barn. I samma hus hade bott en fattig enkling och
kamrer med namnet Axner, hvars enda son var vår Adolf.
Kamrern dog innan hans son uppnått sitt sjette år. Alla
menniskor tyckte, att det var synd om den stackars
fader-och moderlöse gossen; men den fattige kopparslagaren gjorde
hvad alla menniskor endast tyckte böra göras. Han tog
Adolf i sitt hus, ty en gryta för sex harnamunnar räcker
nog för sju, tänkte han, och en sjundedel af en kaka bröd
är visserligen mindre än en sjettedel, men har större värde,
om ej i menniskors ögon, åtminstone i Guds. Den fattige
kopparslagaren lät honom gå i kyrkskolan tillsammans med
sina egna sex söner, som alla voro äldre än Adolf.
»F-n till pojke!» sade kopparslagaren en dag till sin
hustru; »han är mycket snällare än mina egna pojkar, de
drularne. . . magistern säger, att han är ett riktigt
ljus-liufvud.»
»Ja, ett snällt barn är det,» svarade fru Brundström;
»under de tre år, vi haft honom, har han aldrig gjort
någon elakhet. . . god och undfallande är han som ett lam . . .
aldrig rifver han sönder sina kläder som de andra . . . också
tycker jag, Gud förlåte mig, nästan mer om honom än om
de andra. . . bibeln och psalmboken läser han som en
prest... det är en lust och glädje att höra honom läsa.»
»Och han skrifver som en kunglig sekter,» inföll
mästaren; »se på de här räkningarna bara, som han i dag
skrifvit åt mig ... se på mitt namn, så vackert det är
till-petadt... se sådana slängar och krumelurer ... jag kan få
ondt i magen, när jag tänker på, att ingen af mina egna
kan skrifva så bra.»
»Aldrig breder han tjockt smör på smörgåsen som de
andra,» tillade frun; »inte heller rusar han fram som en
varg till bordet. . . alltid tar han sist för sig. . . aldrig
springer han bort utan att be om lof. . . aldrig prutar han emot,
när man ber honom gå något ärende ... en snäll gosse är
det, och det går nog bra för honom här i verlden, om han
får lefva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
