Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARKEN.
Sådan var den krigssång, som, författad af en tolfårig
skald i sekunda, claristerna uppstämde, under det de, tågande
ut genom kyrkogårdsporten, togo vägen åt Staden,
passerade Norrbro och Skeppsbron, hvarefter de gjorde halt
vid Blå slussen för att hemta andan och rådslå om hvad
som vidare borde företagas till vinnande af den . seger,
hvarom de redan på förhand gjorde sig förvissade.
Mången har ogillat och ogillar dessa excesser af
skolungdomen, hvilka på den tiden hörde till ordningen för
dagen, på samma gång man beprisar den småningom
tilltagande och nu rådande stadgan hos det uppväxande slägtet;
men medgifvas måste dock, att under dylika ystra lekar
de inneboende anlagen hos en Odens ättling tidigare
utvecklas och bilda en fastare karakter jemte ett större
sjelf-förtroende, begge så nödvändiga i farans stund, hvaremot
den beprisade säfligheten merendels har något förvekligande
med sig både för själens och kroppens krafter. Att leka
krig och soldater kan aldrig illa anstå barn till ett folk,
som städse bör vara beredt på kampen för frihet och
fädernesland. Kärleken för leken öfvergår lätt till kärlek
för det dermed beslägtade allvaret. Låt vara, att
öfver-modets känsla derunder en och annan gång kan insmyga
sig i ett och annat ungt sinne; men bättre än intet mod
är öfvermod, och den mognare åldern, illusionernas
dödgräfvare, har nog sina mullskoflar för öfvermodet, liksom
för andra bättre eller sämre känslor, hvilka den rymliga
själen innesluter. Författaren har för sin del funnit, att de
af hans skolkamrater, hvilka, med hjerna och hjerta fylda
af de gamla kämpasagorna, sökte bilda sig efter de heroiska
mönstren samt likna dem i styrka och mod, till största delen
blifvit raska och oförskräckta män, då deremot flertalet af
de så kallade beskedliga gossarne, hvilka gräto för den minsta
skråma och sqvallrade om allt som ej behagade dem,
framgent visat sig som veklingar, opålitliga och krypskyttar
under hela lefnaden.
Det är icke med hufvudet bittida och sent i mammas
knä som man uppfostras till kraftfulla män. Af morsgrisar
blifva inga Göta lejon, och man gör inga hjeltar derigenom,
att man »skrämmer barn för busen». Pojken bör få
uppväxa fri och oförhindrad att deltaga i sin ålders nöjen,
aldrig beröfvas umgänget med lifliga, om också något ostyriga
kamrater. Moralens bud blifva ej derför åsidosatta; ty mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
