Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAGET I SISTA STYFVEBNS TRAPPOR.
31
oblandade sanningar finnas ej, än dem ett barn får höra af
sina lekkamrater, emedan deras omdömen alltid äro omutliga
samt deras begrepp om rätt och orätt alltid klara och
lättfattliga. Derför ser man också i skolorna, t. ex. vid premiers
utdelande åt de flitigaste, hurusom lärarne alltid öfverlemna
bestämmandet deraf åt skolungdomen sjelf, öfvertygade derom,
att dess omdömen och beslut flyta ur den strängaste
rättskänsla; och aldrig går den förtjente miste om sin belöning,
äfven om denne i andra afseenden icke förstått att vinna
sina kamraters sympatier. Hos barn är den personliga
oviljan ett och det objektiva omdömet ett annat. Högst
sällan, om ej aldrig, inverkar den förra på det senare.
Författaren minnes ännu från sin barndom gossar, som ständigt
voro i tvist med hvarandra, men som, detta oaktadt, aldrig
förnekade trätobrodern rättvisa, när den vid omröstningen
till ett premium togs i anspråk.
Menniskonaturen är visst icke till rot*en så ond, som
presterna påstå. Det är blott oförståndiga föräldrar och
lärare som förstöra den.
Men hvar var det som claristerna gjorde halt? Jo,
vid Blå slussen, denna ännu i dag lik sig, som han på den
tiden gick och stod. Det är blott hans röde broder som
helt nyligen fått ändra form och ikläda sig en annan drägt,
mer lämplig för tidehvarfvets smak och beqvämlighet. *
»Gossar! Vi måste fördela oss i två hopar,» förkunnade
Pauli.
»Hvarför det då . . . hvarför få vi inte följas åt?» frågade
kamraterna.
De voro barn af ett konstitutionelt samhälle, som man
kan höra, och anförarens måste måste derför motiveras,
innan det kunde vinna gehör.
»En del af oss måste gå öfre vägen och en annan den
nedre,» yttrade anföraren, som hade svårt för att bära
aktning för den konstitutionella formen, oaktadt det nederlag,
hans avtokratiska grundsatser genom Axners kraftfulla
opposition nyss lidit: »ty kyrkråttorna vänta oss, som I veten,
i Sista styfverns trappor, och dit kommer man på tvänne
vägar . . . Går man blott den ena, så kunna de lätt springa
* Läsaren torde vid de lokalskildringar som förekomma i denna
berättelse erinra sig, att den skrefs 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
