Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvar är Axner?» frågade Pauli, springande emot dem.
»Vet jag inte.»
»Jo, jag kommer ihåg,» svarade en af de sist ankomne,
»att jag såg honom falla omkull inte långt från det ställe,
der jag var.»
»Men du såg väl honom resa sig upp igen?» sporde
anföraren.
»Nej, det såg jag inte; men det kan jag väl tro att
han gjorde.»
»Så framt han inte ligger qvar än,» tillade Hök.
»Vi måste springa tillbaka,» förklarade Pauli; »Hök
tager några med sig och skyndar till Stadshuset och hör
efter, om några polisbetjenter fört dit honom. Den som
inte är en kruka, han följer mig... tillbaka, tillbaka!...»
Hök begaf sig genast i väg, åtföljd af några kamrater.
Ännu färre följde Pauli, som hastade åter till Stadsgården.
De flesta, missbelåtna med sin dag, men belåtna med hvad
de fått, gingo hem hvar till sitt, ängsliga för det arbogaöl,
som med qvällsvarden väntade dem af mammas och pappas
händer.
Pauli genomströfvade hela Stadsgården, tittade i hvarje
gränd, hvarje portgång. Han ropade Axners namn tills han
blef hes och icke förmådde ropa mer. Alla, han träffade,
tillfrågades om de sett någon gosse med blå kläder och
förgyida knappar i jackan, som hade ansigte likt en mamsell,
men för öfrigt var stark och modig som ett lejon. Men
ingen hade sett något lejon med förgyida knappar i jackan
och ansigte som en mamsell. Efter en half timmes förlopp
kom äfven Hök dit. Ingen fånge, hvarken stor eller liten,
hade på aftonen blifvit förd till Stadshuset.
Pauli och Hök började nya efterspaningar, men med
lika liten framgång. Den förlorade vännen och vapenbrodern
var ej att finna. Hade jorden redan öppnat sig och
mottagit den döde, eller hade himmelen upptagit den lefvande?
Pauli slet i förtviflan sitt hår och ropade med tårar i
ögonen:
»Hade jag följt hans råd, hade jag inte förlorat segern
och inte heller min bäste vän! . . . Stackars, stackars min
Axner! ... Gå hem till dig, Hök! . . . Jag stannar qvar, jag,
om jag också ska vaka och lunka här hela den långa
natten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
