Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGAN AK RN H.IKLTiO.
95
»En eftermiddag för två månader se’n,» berättade Pauli,
»kom jag ur skolan och skulle gå hem, då jag i norra
kyrkporten blef varse en riktig grothuggare till murare, lång
och fyrkantig som kyrktornet. . . Han stod och drog sig mot
gallerporten . . . Murare stå alltid och dra sig, tänkte jag och
ämnade gå vidare. Går herrn i Clara skola? frågade han
just som jag skulle gå förbi. Ja, svarade jag. Är det
många som gå i skolan? frågade han. Visst är det många
som gå i skolan, svarade jag. Det pundhufvudet, som inte
kunde begripa, att skolhuset är bygdt för flere än en eller
två!»
»Nå!» frågade Adolf med svag stämma.
»Jo,» fortfor Pauli, »sedan frågade han mig, om det
var någon bland skolgossarne, som hette Axner. Visst är
det så, svarade jag. Är han gången sin väg? frågade han
derefter. Axner har inte varit i skolan sedan i höstas, för
han är sjuk, var mitt svar. Jaså, han är sjuk än, yttrade
karlen och mumlade fram något som liknade en kötted . . .
Jag började betrakta honom närmare och upptäckte snart,
att hälfven af hans ena öra var borta. Strax rann mig i
minnet ditt uppträde med muraren i höstas, honom som du
gaf på örat, Axner.»
»Tog af örat, mente du,» inföll Hök.
»Hvad vill ni Axner för slag? frågade jag. Åh, just
ingenting, svarade han. Har ni något att fordra af honom?
frågade jag. Han teg och plirade på mig med de otäckaste
ögon. Hvar har ni gjort af ert ena öra? frågade jag.
Karlen hväste till som en orm och tog ett steg fram mot
mig. Har ni pantsatt det på krogen för en bläcka starkt?
frågade jag och retirerade, ty han hade armar som två
gånger magisterns, och jag hade ingenting i händerna, som
jag kunde damma till honom med. Tälj er ett nytt öra
af klappträet, som ni har hemma hos er! ropade jag till
honom.»
»Här har ni ett öre att lösa ut ert öra med, skulle
jag ha sagt,» yttrade Hök, värdig sitt namn af skolans störste
ordryttare.
»Derefter tog karlen upp en stor sten,» fortfor Pauli,
»och kastade den mot mig, men jag kilade undan åt sidan
och hörde, hur stenen krossades i stycken mot en grafsten.
Jag blef arg naturligtvis och var ej sen att taga upp en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
