Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BAK NEN.
annan sten. . Vill du ha bomull att stoppa i örat? ropade
jag och sundade sten midt i flinten på honom. Jag hörde
honom skrika och svärja, men sprang i detsamma min väg
det fortaste jag kunde . . . Sedermera har jag inte sett till
honom.»
»Tänk om han nu kommer och fordrar betalning af
dig för halfva näsan, Pauli!» yttrade Hök; »på det sättet
bli ni båda skyldiga honom ... jag är den ende som har
att fordra af honom, jag, för jag har ännu inte fått betaldt
för snuset och askan, som jag slog i ögonen på honom . . .
jag skulle bra gerna vilja råka den lurken.»
»Akta dig för muraren!» mumlade Adolf, ett svagt
återljud af rösten, som ånyo varnande höjde sig i hans öron.
Under detta samtal hade det börjat mörkna, och
kamraterna reste sig upp för att gå.
»Vi ska till ßlanchen,» sade Pauli, »och se på hans
lilla dockteater, som han nyss fått färdig. . . Skada att du
inte kan gå med ... I öfvermorgon ha vi examen, Gud vare
lof!. . . För att förarga magistern, har jag beslutit att inte
svara på en enda fråga. . . Får jag skämmas, så får han det
med, och det ska bli roligt. . . Axner du, vi ha röstat på
dig till premium, fast du varit sjuk, och du ska se att du
får premium ändå.. . Hök fick tio röster, men det räckte
inte . . . Jag fick en enda, och den gaf jag mig sjelf på
spektakel, det kan du väl förstå. .. adjö med dig! ... I morgon
komma vi upp till dig igen, och då ska jag ha med mig en
käpp, som jag tänkt skänka dig, när du blef frisk . . . tjock
som min handlofve, Axner, och en blykula i ändan, stor
som ett päron . . . det ska bli för din murare, det. . . adjö
med dig, ditt benrangel! ... Du är gul i ansigtet som mor
mins tofflor, och du får äta opp många brödkakor, innan
du kan ta en bra karl i kragen. . . hur är det, har du
Rinaldo Rinaldini?»
»Nej.»
»Det var dumt, det. . . inte för det jag behöfver den,
för den kan jag utantill från perm till perm, fast de ändå
säga att jag aldrig läser något... ser du, jag har lofvat
Rinaldo Rinaldino åt en liten flicka i fru Nissons pension.»
Hjeltarne Pauli och Hök skyndade derefter bort,
lemnande hjeltens skugga allena.
Adolf Axner genomgick nu i minnet de två märkvärdiga
septemberdagarnes händelser, hvilka under hans långvariga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
