Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 8. Trumpetsignaler och sabelhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T Ii U M P HT SIG X A r. E R OCH SABELHUGG
151
»Kors, känner du inte igen honom?. . . Din gamle vän,
muraren?»
Axner vände sig om för andra gången och beskådade
den ifrågavarande personen med mera uppmärksamhet.
»Ja, du har rätt,» sade han med någon oro; »hvad
han är förändrad!»
»Jo jo, tre års fästning är allt en svältkur som suger
på hullet.»
»Han har då utstått sitt straff och är fri nu? . . . Jag
undrar, om han ännu har lika godt öga till mig, som han
fordom hade.»
»Jo, det kan du lita på,» svarade Hök; »du mins väl
för en månad tillbaka, då jag var kommenderad på
Vaxholms fästning?»
»Det har jag glömt... hvad var det då?»
»Kommer du inte ihåg, att jag i ett bref nämnde några
ord om honom?»
»Jo, det var sannt det. . . men jag mins inte ...»
»Han är inte för god på mig heller, må du tro, ty, ser
du, jag skaftade honom litet extra förplägning emellanåt.»
»Hvarför gjorde du det?»
»Jo, han var nog oförskämd att säga mig midt upp i
ansigtet, att han skulle bryna en kappc potatis för din
räkning det första han kom ut från fästningen .. . och derför
lät jag gifva honom något i förskott på betalningen för
hans blifvande besvär . . . han fick sina fem och tjugu, kan
du väl begripa.»
»Och se’n?»
»Se’n svor han på, att han skulle bryna en hel tunna
åt mig. . . den menniskan får, min själ, mycket att göra,»
tillade han skrattande.
»Det är synd om den stackaren!» yttrade Axner; »tre
års fästning för ett slagsmål är allt ett bra hårdt straff.»
»Det var hemgång med öfverläggning, bror!»
»Och så slog han vakten, det var sannt, det.»
»Dålig vakt, som låter slå sig,» menade Pauli.
»Jag ville bra gerna ge den olycklige några hackor,»
sade Axner.
»Låt bli det, det är mitt råd,» varnade Hök; »han
kunde sluka dig lefvande, om du kom honom så nära . . ,
ser du inte så utsvulten han ser ut?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
