Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Ynglignarne
- 8. Trumpetsignaler och sabelhugg
- 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvem hade kunnat ana, att den gamla beskedliga
skänkmamsellen, som på Tallbergs spisqvarter drog på
munnen åt de tvänne underofficerarnes högljudda
förespeglingar om lycka och ära, skulle vid detta tillfälle icke vara
någon mindre personlighet än sjelfva det personifierade ödet,
hvilket, med säker blick in i det tillkommande, belog
vanskligheten af de drömmar, som uppstått i sjuttonåriga
ynglingars hjernor!
*
| Nionde kapitlet. |
Afsked och återfinnande. |
Då i en berättelse af så ringa omfång som denna
endast hufvudmomenten af våra hjeltars lefnadsöden kunna
anföras, nödgas vi återigen öfverhoppa en tidrymd af tre år
och några månader till på köpet.
Under loppet af denna tid hade Adolf Axner, som dels
legat vid akademien och dels vistats på landet som
informator, likväl lyckats taga sin filosofie kandidatexamen och
det med ett antal betyg, som icke tillhörde vanligheten och,
med afseende på hans ungdom, ty han var nu icke äldre
än tjugu år, ansågs vara en sällsynthet. Med sitt utmärkta
hufvud och sin flit intog han fortfarande sina lärare, med
sitt redbara, vänfasta hjerta sina kamrater, och var genom
sitt vackra -ansigte, hvartill hörde en väl proportionerad
kropp, icke heller försmådd af damerna. Också fruntimmer
kunna rätt väl med läskarlar, med vilkor likväl, att de
ej läsa så, att ansigtet liknar pergamentsbandet kring en
klassisk auktor, eller benen få tycke af en stengets. Äfven
ryggen måste hafva sin tillbörliga rakhet och sträckning,
ty från den spända bågen af en krokig rygg flyga inga
kärlekens pilar. Den forna »mamsellens» anletsdrag hade
visserligen mycket qvar af sin barndomsvekhet: de milda,
blå ögonen, den raka, fina näsan och de vackra, purpurröda
läpparne stötte väl mycket på fruntimmer, och en karl, som
Flickan i Stadsgården. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0163.html
