Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
YNGLINGARNE.
alltför mycket liknar fruntimmer, anse de, som sagdt,
fölen rånare af deras egna behag; men, himlen vare tack,
vår hjelte hade fått den vackraste, svarta skäggbotten och
ämnen till de mest lofvande polisonger, hvilka härligheter
lyckligtvis icke kunde väcka det täcka könets afund.
Det enda, de sköna klandrade hos honom, var hans
oöfvervinneliga blyghet, som bestod deruti, att han icke
fladdrade omkring dem, som vanliga fjärilar bruka göra,
hvilket måste bevisa en oförlåtlig obekantskap med botaniken
eller blommornas sammansättning, samt att han i deras
sällskap var tyst som en nåldyna, utan mod att låta sig
begagnas dertill, hvilket äfven måste bevisa, att han på en
gång vore tafatt och feg. Är man blyg, så är man dum;
är man oblyg, så är man en bof; är man hvarken det ena
eller det andra, så är man som hvita plåstret. Kinkigt
hvart man vänder sig, och Gud vete, hur man skall bära
sig åt för att göra Evas nyckfulla döttrar till lags! Att
vara lagom är en svår konst, och den kan lätt hvarje karl
lära sig, som — icke har något annat att göra. Vår hjelte
var således i allo väl begåfvad, men saknade praktisk
skicklighet. Dock, detta hjelper sig väl med tiden. Låtom oss
ej misströsta om honom!
Gustaf Pauli hade, sedan han nödgats säga krigskonsten
ett sorgligt farväl och icke kunde resa till Grekland med
två tomma händer, slagit sig på hvarjehanda. Om vintrarne
gaf han lektioner i fäktkonsten, om somrarne i simning
(han var en af de första lärarne vid Linds simskola), och
alla tider på året gaf han, trogen sin barndomsvana,
undervisning i konsten att förvandla alla slags ögon till blå och
ombilda alla slags näsor, de romerska så väl som de
grekiska, till äkta götiska modeller. Det fanns knappast
något slagsmål i Stockholm på den tiden, hvaruti han icke
tog en verksam del, och han gjorde det alltid med
framgång, ty han var lång som en flygelman vid Svea garde
och axelbred som en spanmålsbärare. Om han lefvat i
näfrättens tider, hade han bestämdt blifvit en annan Richard
Lejonhjerta. Farlig för män med knytnäfvar, var han lika
farlig för män med hustrur, för att icke tala om jungfrur
och mamseller, ty han hade ett ansigte, ja, ett ansigte,
som kunde göra den klokaste qvinna galen, på samma
gång det gjorde den galnaste man klok. Alla fruntimmer
förbannade honom, men alla sökte honom icke desto mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
