Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 10. Tvänne sjuksängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄNNJ5 SJUKSÄNGAR.
203
»Underbara ödets skickelse!» utropade Axner för sig
sjelf, under det han vandrade hem till sina fosterföräldrar;
»tänk om hon visste, att det var jag som bar henne på
mina armar i Stadsgården, och att det var jag som räddade
henne undan den gröfsta misshandling, och att det var jag
som en gång begrät henne som död, sedan hon länge förut
lefvat i mina drömmar! . . . Nå, hvad vore det mer?» tillade
han med en suck; »hvad kan väl jag blifva för henne . . .
hvad hon för mig?... Ack, det är ändå mycket att hafva
något ljuft att tänka på . . . att minnas!»
Axner sökte på andra vägar förskaffa sig upplysningar
rörande den Friisenhjelmska familjen. Den var af finsk
härkomst och hade för det mesta uppehållit sig i Finland,
der den egde stora gods. Strax efter finska krigets slut
hade den flyttat öfver till Sverige och köpt sig en
egendom i Östergötland vid Vetterns strand, der familjen om
somrarne bodde, uppehållande sig vintertiden i Stockholm.
Grefven hade aldrig innehaft eller velat innehafva något
offentligt embete, vare sig i Finland eller i Sverige, huru
mycket man dertill sökt öfvertala honom, emedan han ansågs
vara en man af utmärkta själsgåfvor och kunskaper. Denna
hans förkärlek för det enskilda lifvets behag hindrade likväl
ej vederbörande, så väl på denna som på andra sidan
Bottniska viken, att bepryda hans bröst med åtskilliga
ordensdekorationer. Grefvinnan Friisenhjelm beskrefs som
ett utmärkt bildadt och älskvärdt fruntimmer. Grefven hade
en något äldre bror, general i finska armén, som en gång
hvart år brukade besöka Sverige, emedan han hyste en
synnerlig förkärlek för detta land och för sina der boende
fränder. Den högvälborna familjen förde stor stat, gaf
furstliga banketter och åkte efter spann vid högtidligare
tillfällen.
Den trettonåriga fröken Aurora var enda barnet och
följaktligen enda arftagerskan till den vackra förmögenheten
både i Finland och Sverige. Flere högadliga ätter
spekulerade redan på henne, såsom ett af de mest lysande och
förmånliga giftermålspartier man kunde tänka sig, hvartill
kom, att den unga fröken lofvade blifva en af nordens
vackraste blondiner. Trots barnbyxorna, hvaruti hon ännu
visade sig, var hon ändå alltid den första som uppbjöds på
balerna, och hundratals nobiles fjeskade omkring den täcka
rosenknoppen, som, när den en gång slagit ut, skulle ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
