Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brunnrhat.en.
209
öfverflödig ... ha, ha, ha! . . . Men hvart tog han vägen?»
tillade han skrattande för sig sjelf; »se hur han springer.. .
det satte fötter under honom, det. . . rätt smà och
väl-formade fötter på den der ynglingen, fast stor och starkt
byggd för öfrigt.»
Brunnsläkaren hade försvunnit.
Torngren ämnade draga sig tillbaka in i sitt paradis,
då han hejdades af en annan person, som stannade framför
porten dertill och helsade artigt på engeln med kräset och
den trekantiga hatten.
»Mjuka tjenare! Ämnar sig herrn också på balen?»
frågade Torngren med en viss förnäm axelryckning, en
trogen kopia af hans förnäma förbindelser.
»Ja, här är min biljett,» svarade den tillfrågade, en
ung man med magra, bleka kinder och hvars ena ben var
af trä.
»Det förvånar mig,» sade Torngren; »är det inte herr
Hök jag har den äran att tala med?»
»Jo, herr Torngren . . . var god och upplys mig, om
det är någon kamrer Zetterstrand här med sin familj . . .
jag har hört, att de skulle vara här i afton.»
»Kamrer Zetterstrand?... Jo visserligen ... jag känner
alla som freqventera mina baler. . . mamsell Zetterstrand
är en charmant ung dam . . . ögon som kronglas . . . höga
vrister och nästan inga tår.»
Spetsarne af Höks ansigtsknotor glödde blodröda.
»Är det mycket folk derinne?» frågade han, lemnande
biljetten till vaktmästaren, som stod bredvid Torngren.
»Alltid mycket folk på mina baler, min gunstig herre!»
svarade Torngren med äkta aristokratisk min.
»Doktor Axner är väl derinne?»
»Nej, men han kommer strax . . . han var nyss här . . .
gick för att kläda om sig . . . men, ber ödmjukast om
förlåtelse, herr Hök, herrn sätter väl tutan på benet, innan
herrn går in, för, sanningen att säga, jag har nyligen lagt
nytt golf, glatt och blankt som ett spegelglas, och jag är
rädd för att doppskon på träbenet...»
»Var lugn, herr Torngren . . . jag har galoschen med
mig,» yttrade Hök, återtagande hastigt sin vanliga
ansigts-färg; »när andra taga af sig sina galoscher, sä sätter jag
på min.»
Flickan i Stadsgården. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
