Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården / 224 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 12. Bref från Gustaf Pauli till Adolf Axner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tolfte kapitlet.

Bref från Gustaf Pauli till Adolf Axner.

                                 Petersburg den 15 juli 1831.

         »Hedersbroder! Förträfflige vän!

Med en köpman här i Petersburg, som ämnar sig till
Stockholm, skickar jag dig dessa och följande rader. Jag
tänkte visserligen ej skrifva förrän det lidit mot slutet af
de fyra ären, såsom öfverenskommet var, men jag kunde
inte hålla mig, och jag visste dessutom, att det skulle roa
dig att förnimma något om din långbente vän och
skolkamrat. Hjalmar kunde blifva förtviflad, om han ej finge
någon notis om sin Orvar Odd. Orvar Odd är redan
förtviflad för det han ej hört något af sin Hjalmar.

Jag mår väl, ypperligt och är i smöret, som det heter.
Men vill du kanske veta hur jag kommit dit? Jag är skyldig
göra reda för dig, min far. Du behöfver ej blygas för din
son. Vid jultiden 1829 reste jag från Finland, åtföljande
en engelsman, i egenskap af resbetjent, ty det var slut med
den reskassa, hvarmed du, hederskrona, försett mig. Gör
ingenting, tänkte jag. Gustaf Wasa tröskade på logen, och
Peter den store timrade på skeppsvarfvet. Blefvo bra
karlar för det, och Pauli kunde också blifva något, utan
att just derför behöfva jaga Kristian II ur landet eller slå
Karl XII vid Pultava. Så kom jag till Petersburg efter den
angenämaste resa. Min engelsman, en lord med namn, det
mins icke fan, var förtjust i mig. Jag lärde honom fäkta
på värja och han mig att boxa. Snart besegrade jag min
mästare, ty det svenska maneret satte stål i den engelska
konsten. »Ni bräcker refbenen på mig,» ropade han en
gång, »men här har ni en guiné för er läraktighet.» Jag
bjöd honom två guinéer för den första florettstöt han kunde
ge mig. Min bror, han förtjente aldrig en kopek en gång,
fast han syntes mån om förtjensten.

Den ädle lorden gjorde mig många tjenster efter
ankomsten till den ryska hufvudstaden, och den största var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>