Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 12. Bref från Gustaf Pauli till Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans rekommendation för mig till Narowski, den kejserlige
fäktmästaren. Jag blef en daglig gäst i hans salar och, till
tacksamhet för hans gästfrihet, slog jag floretten ur hand
på alla hans elever. Jag anhöll hos Narowski om äran af
några stötar från hans hand, men han vägrade det envist.
En dag kommo kejsaren och storfursten upp på salen. Min
figur föll kejsaren genast i ögonen. Jag var som en Saul
bland de hedervärda ryssarne, kejsaren och storfursten likväl
undantagna. Kejsaren bevärdigade mig med några ord. I
lämpliga ordalag berättade jag, att jag var flykting från
Sverige och att jag fått afsked ur krigstjensten för det jag
vid ett tillfälle begagnat min sabel mot en mängd pack,
som ville massakrera min bäste vän.
Min frimodighet tycktes behaga kejsaren. Slutligen
vågade jag hos honom anhålla om en nåd. Jag anhöll
nämligen om den äran att inför högstdensammes och
storfurstens ögon få slå floretten ur hand på den kejserlige
fäktmästaren. Narowski bleknade och kastade på mig en
vredgad blick, men det hjelpte inte. Han måste fram på
styfva linan. Stackars Narowski! Linan slaknade vid de
första stegen. Längst bort till andra ändan af den stora
salen flög Narowskis florett. Ursinnig och nästan
glömmande de höga personernas närvaro, fattade han en annan
florett och stälde sig i posityr. Med en bugning, hvaruti
jag lade all den vördnad hvaraf jag var mäktig, nalkades
jag kejsaren och frågade, åt hvilken sida af salen hans
majestät befalde att Narowskis florett skulle flyga. Kejsaren
log och pekade åt höger. Narowski skar tänderna och
ansatte mig af alla krafter. Efter några minuters förlopp
dansade den kejserlige fäktmästarens florett åt höger, såsom
anbefaldt var. Jag bugade mig ödmjukt inför de kejserliga
personerna. Narowski bugade sig också, men djupare än
jag, ty han föll afsvimmad till golfvet. Min lycka var
gjord. Jag tackade Gud och välsignade Ling, min
lärmästare i fäktkonsten.
Axner, du skulle se kejsaren. En ståtligare, härligare
gestalt finns ej på jorden. Han är nära två tum längre än
jag. Han måste ha ofantliga kroppskrafter. Att själens
icke heller gifva efter, har han visat prof på. Napoleon
yttrade, att för fem minuters samtal med Fredrik den store
skulle han bortgifva lillfingret på sin venstra hand. Jag
ville gifva både lillfingret och pekfingret för ett enda liftag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
