Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axner ropade för döfva öron.
»Du har säkert fått för litet prygel i dina dar, efter
du ännu inte lärt dig lyda,» yttrade läkaren förargad.
Båten hade nu lemnat kanalen ett godt stycke bakom
sig och befann sig redan midt på öppna viken, hvilken var
glänsande och silfverblå som himlahvalfvet. Nu först hvilade
roddaren på årorna och lät båten gå med egen fart.
»Jo jo, det kännes väl slutligen på armarne, min gosse,»
yttrade Axner; »tag så lagom för dig i början, så räcker
det till slutet.»
Ehuru båtens fart, icke längre underhjelpt af årorna,
allt mer aftog, fortfor likväl roddaren att hvila på dem.
»Se så, ro nu,» kommenderade styrmannen; »ser du
inte, att båten stannar?»
Men årorna ändrade icke sin overksamma, parallela
ställning mot vattenytan.
»Är du drucken, eller hvad kommer åt dig?» utbrast
Axner, som slutligen förlorade tålamodet; »hvarför ror du
inte, karl?»
Årbladen sänktes nu långsamt ner i vattnet; men i
stället för att framdrifva båten, backade de, så att båten
gick baklänges.
»Vill du leka med mig, din slyngel?» skrek läkaren,
resande sig upp till hälften från sin plats; »men jag är för
det närvarande alls inte road af lek, skall jag säga dig, din
munsjör snus ... inbillar du dig hafva någon af dina supiga
kamrater att transportera?»
Ett rått hånskratt skallade från fören af båten, hvilken
i detsamma svängde af på ena sidan, så att månljuset, som
dittills legat på roddarens rygg, nu kastade sig på hans
ansigte och fullkomligt upplyste detsamma.
»Hvad är det? ... Är det inte Pil?» ropade Axner, i
det han hastigt böjde sig ned i båten efter sin sabel, som
han väntade finna der, men icke fann.
»Inte heter jag så alldeles Pil heller,» svarade karlen i
fören; »men att jag är hvass som en pil, det skall ni nog
komma att erfara ... ha ha! Så har jag dig då ändtligen i
mina klor efter nio års fruktlöst trampande ... satan skall
då inte längre gäcka mig! ... Osar det inte redan brändt
horn under näsan på dig, din kanalje?»
»Ah! Det är då ni, eländige!» utropade Axner,
qväfvande hvarje gnista af förskräckelsen, som ville bemäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
