Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var länge mitt fasta beslut att se ditt hjertblod,
hvar jag kunde träffa dig,» började ånyo muraren, i det han
svängde den blanka klingan öfver sitt hufvud, liksom ville
han på detta sätt förlänga sitt offers marter, »ty du slingrade
dig jemt och samt mellan mina utlagda garn, liksom
skottspolen i väfstolen; men jag var rädd för arbogaölet, som
kunde komma surt efter, och så tyckte jag ändå på sätt och
vis, att det var skinn om dig, fast det var tunt ... än var
du på det stället och än på ett annat ... det är f-n hvad
du har flackat omkring ... jag åkte inte i schäs, jag, som du
och dylika plåsterkadetter, och derför, ser du, var det inte
så lätt att fatta dig i hasorna.»
»Jag räddade er från döden, usling!» ropade Axner,
»och jag gaf er och er hustru lifsuppehälle under hela den
långa tid ni var sängliggande och inte förmådde lifnära er
sjelf.»
»Tacka din Gud för det,» svarade muraren; »för det
har du att tacka för, att du nu slipper undan med
lifvet ... har jag inte betalt min skuld, när du får behålla
lifvet ... hä?»
»Men om jag låtit er dö som ett osjäligt djur?»
»Då hade du burit dig åt som en skurk till läkare och
f-n hade då skrifvit ett recept åt dig, som skulle ha gassat
i inelfvorna på dig ... men nu, min gosse lilla, är det bara
ditt ena öra jag vill åt ... hugget som stucket, lika mot lika,
det är ju billigt det ... sitt du bara stilla och rör inte på
skallmejan, för annars blir felet ditt, om den här lilla
täljknifven, som du varit så artig och tagit med dig, kapar åt
sig, mera, än jag vill ha ... Jag slipper nöta min gamla
knif, för den här tingesten har en egg, så man kunde skära
itu en kyckling med den ... Jag tycker så roligt det skall
bli i morgon, när pappa sol frågar mamma måna, hvar hon
gjort af ditt ena öra!»
Under det muraren sålunda hånade, tog Axner noga
sigte på dennes hufvud och slungade, vid slutet af talet,
rorkulten mot talarens ansigte. Men vare sig, att rorkulten
icke fått en säker riktning, eller att den onde anden afvände
slaget från sin frändes hufvud, nog af, det improviserade
kastvapnet snuddade endast förbi sitt mål och flög långt
bortom det utåt sjön, hvari det slutligen föll, en vanmäktig
leksak för den svaga vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
