Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»den förskräcklige» spökar. .255
»Ja, så var det,» inföll grefvinnan; »vi kunde på en
lång stund hvarken komma fram eller tillbaka genom den
stora folkmassan.»
»När det ändtligen blef så godt rum på gatan, att
vagnen kunde komma ur stället,» fullföljde grefven,
»fortsatte vi vår förd... då blef min hustru varse en stor
pappersrulle, som låg i vagnen; men hur eller när den
kommit dit, visste hvarken hon eller jag.. . just denna
pappersrulle, som vi upptogo och undersökte, var den
ifrågavarande romanen, hvilken vi behöllo som god pris, när
ingen egare anmälde sig dertill, oaktadt min annons i
tidningarna ... Vi ha förvarat denna intressanta lektyr såsom
ett dyrbart fynd, och den har, med herr doktorns tillåtelse,
rätt många gånger roat både oss och våra bekanta, herr
doktorn ensam undantagen ... I dag tog jag fram luntan,
för att på något sätt fördrifva eftermiddagen, helst
Silfverhjelm icke förut tagit någon kännedom om denna skatt,
som blifvit för oss ett slags familjeinventarium . . . Men det
faller af sig sjelft, att om författaren ännu finnes i lifvet,
så eger han att återfå sitt arbete.»
»Men kan inte herrskapet erinra sig,» frågade Axner,
»om vid den der trängseln, som uppehöll herrskapets vagn
på Drottninggatan, det stod någon yngre person . . . någon
gosse tätt invid vagnen?»
»Nej, det kan jag inte erinra mig,» försäkrade grefven.
»Det var så mycket menniskor, som trängdes omkring
vår vagn,» tillade grefvinnan, »och vi voro så rädda för
att köra öfver någon i hopen.»
»Satt ingen mer än herr grefven och fru grefvinnan i
vagnen ?»
»Jo, jag tror väl,» svarade grefven, »men hur var det
nu. . . var det verkligen någon annan vid tillfället i vår
vagn?.. . Kan du erinra dig det, Louise?» vände sig grefven
till sin grefvinna.
»Det har jag mycket svårt för att erinra mig,» svarade
grefvinnan med en eftertänksam min; »men var inte Aurora
med oss?»
»Ja, var det inte fröken, som satt i knät på ett äldre
fruntimmer?» frågade Axner, skarpt fixerande den unga
damens ansigte; »fröken kunde då vara vid ungefär sex
års ålder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
