Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
j.aura.
»Söta, goda pappa!» bad fröken, som föresatte sig att
plåga den oartige kavaljeren, »läs upp det der stället, der
det står, att prinsessan Lalla gräfves ner i en grop i skogen
och derefter lefvande upptages af löjtnanten vid lifgardet
till häst. . . det är bland det roligaste »
»Sedan röfvaranföraren förut gifvit henne in en hel
kanna bränvin,» inföll Silfverhjelm; »hvad säger ni om en
sådan dosis, herr doktor?» ’
»Det bevisar blott,» svarade doktorn, »att författaren
varit i okunnighet om bränvinets verkan och att han ej
vetat af, hur [mycket af denna dryck behöfves för att
berusa eller taga lifvet af en menniska ... det der gifver
emellertid stöd åt min förmodan, att romanen är af ett
barn.»
»Det lönar visst icke mödan att fortsätta längre,»
yttrade nu grefvinnan, som hittills tegat; »herr doktorn
tycktes ej vara road af att höra på föreläsningen ... vår
mening var dock god, ty vi trodde oss derigenom bereda
doktorn så väl som oss ett nöje.»
»Vackert nöje,» mumlade Axner för sig sjelf; »men,»
tillade han högre och inseende att han gått för långt i
försvaret för ett arbete, hvars nära frändskap till honom
ingen af de närvarande naturligtvis kunde känna, »men
jag nödgas be om herrskapets tillgift för mina
anmärkningar, och det skulle göra mig mycket ondt om jag
derigenom åstadkommit någon rubbning i herrskapets nöje
och på samma gång någon oblidare tanke om mig .. . jag
anser mig derför föranlåten att, till mitt rättfärdigande,
förklara, det jag känner författaren till denna roman och att
det är min bekantskap med honom som gifvit luft åt mina
repliker.»
»Doktorn känner författaren!» ropade alla med en mun.
»Ja, jag känner honom.»
»Och författaren är?»
»Tillåt mig först en fråga! Hur har herrskapet fått
detta manuskript i sina händer?»
»Jag kommer nu inte ihåg hur längese’n det var,»
svarade grefve Friisenhjelm, »men det var för flere år
sedan ... jag och min hustru promenerade en eftermiddag
i vagn på Drottninggatan och råkade ut för en häftig
trängsel. . . det var, om jag inte misstager mig, en tjuf,
som man höll på att fasttaga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
