Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 16. Sannljugaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
j.aura.
»Hvilken murare?» frågade madamen, förvånad.
»Hå kors, den der karlen, som sprang ut genom fönstret,
medan vi skyndade upp för att gripa honom I»
»Karlen?»
»Tjufven då . . . mins inte madam?»
»Den der natten, då herr doktorn drömde, att...»
»Jaså, jag drömde ... nå, lika godt. .. det var ju
fredagsnatten?»
»Ja, det var det.. . det var en faslig natt.»
»Hade vi icke då den sextonde augusti?»
»Jo, jag tror väl... vi ha den tjugufjerde i dag.»
»Godt.»
»Har herr doktorn något ärende, så ska jag just nu
gå ut?»
»Nej, ingenting för närvarande... adjö, kära madam.»
Städerskan gick. Doktorn stoppade brefvet i sin ficka,
hvarefter han fattade hatt och käpp samt lemnade rummet.
Han tog vägen utom staden och befann sig snart invid
en påbörjad stenbyggnad, ämnad till kronomagasin. Flere
arbetare voro sysselsatta dermed. Sedan doktorn en stund
betraktat arbetsfolket, vände han sig till den person, som
hade tillsyn öfver arbetet.
»Jag ser inte till Stork,» sade han; »hur är det, han
har kanske redan flyttat?»
»Nej, herr doktor,» svarade uppsyningsmannen; »han
var nyss här... jag vet inte hvart han gått, men säkert
kommer han snart tillbaka.»
»Hur förhåller han sig annars?»
»Bra ... det är en duktig arbetare ... han har nu nära
åtta dagar varit i arbetet, och jag har inte det minsta att
anmärka mot honom . . . han hvarken super eller ställer till
oväsen, och han arbetar som fyra... också har han större
dagspenning än de andra.»
»Tänker han bli qvar länge?»
»I början tycktes det på honom, som han hade lust att
vara här tills byggnaden blir färdig . . . men i går ändrade
han sig, och troligtvis marscherar han sin väg i nästa
vecka... det är riktigt en förlust, för det är ondt efter
sådana arbetare som han.»
Det tycktes verkligen som hade hämdkänslan till den
grad intagit denne mans hela själ, att den alldeles utträngt
hans forna smak för bränvinet och lätjan, eller också var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
