Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 16. Sannljugaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANNLJUGAKISN.
273
det blott hans afsigt att genom flitigt arbete anskaffa medel
till sitt lifsuppehälle under den tid han ströfvade efter sin
nomadiske dödsfiende.
»Nästa vecka?» frågade Axner, »hvarför just då?»
»Det vet jag inte. . . men det var sannt, då jag talade
med honom i går, frågade han, hur länge herr doktorn skulle
bli qvar här på orten.»
»Nå?»
»Och då jag svarade honom, att doktorns förordnande
tar slut i nästa vecka, så sade han, att han inte heller ville
vara här längre. .. Känner herr doktorn honom?»
»Något... herrn vet inte hvart han gick?»
»Nej, men jag tyckte han gick ner åt stranden till. . .
kunde herr doktorn förmå honom stanna qvar en månad
till, så gjorde doktorn mig verkligen en stor tjenst. . . men
se der ser jag honom mellan träden.»
Äfven Äxner blef varse muraren och gick honom till
mötes. När Stork fick ögat på läkaren, stannade han, lutade
ryggen mot en ekstam och betraktade den ankommande
med armarne korslagda öfver bröstet. Uttrycket i hans
ansigte tillkännagaf förvåning öfver den unge mannens
djerfhet att våga nalkas honom.
På omkring fyra alnars afstånd från det träd, vid hvilket
muraren stod, stannade Axner och framtog det bref han
hemma stoppat hos sig. Distansen mellan denna plats och
nybyggnaden var icke större, än att man ganska väl kunde
se hvarandra från begge ställena, men höra kunde man
dock icke.
»Det var förliden fredagsnatt ni lurade er in i mitt
rum,» började läkaren med det imponerande allvar, som är
vanligt hos öfverlägsna naturer; »det var då ni lyckades
bedraga mig med uppgiften om er hustrus död, ty jag ansåg
er lögn för sanning.»
Muraren drog sin mun till det vanliga vidriga
hånleendet.
»Men,» fortfor Axner, »hvad ni då sade mig var likväl
ingen lögn, ty under det ni smög er in efter mig i min
kammare med den nedrigaste illbragd i tankarne, låg er
hustru i dödsarbetet, och i samma ögonblick ni stod
framför min säng med mordjernet i er hand, uppgaf hon sin
anda.»
Flickan i Stadsj/ärden.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
