Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 20. Stenkorset och blomsterkransen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
LA UK A.
förklara. . . hvad hafva mina föräldrar, hvad har jag väl
sjelf gjort, som berättigar oss till detta årliga understöd?
Det sårar min hederskänsla och förringar mitt värde som
menniska och medborgare ... Så länge jag lefver, skall det
icke gå någon nöd på er, ty ingens skuld till er är så stor
som min, och jag vill inte att någon skall betala den för
mig. Men den tjenst jag en gån g bevisade henne, är den
väl af det slaget, som bör betalas med guld?. . . Har jag
inte nog af det ögonblick, då hon . . . ack, min Gud! Detta
ögonblick, som jag aldrig glömmer och som ännu skjuter
upp ur mitt ödsliga lif som en blomma ur öknen . . . förlåt
mig, älskade moder! Du känner mitt hjerta, ty det har
alltid legat öppet för dig, liksom ditt för mig.»
»Stackars Adolf! Du älskar då henne ännu?» snyftade
den upprörda gumman.
»Ja, ja!» hviskade han vid fostermoderns bröst.
»Mitt arma, olyckliga barn!»
»Denna känsla gör mig ändå lycklig . . . såret är för
djupt att kunna läkas, för ljuft att jag skulle vilja läka
det... och denna tro, att hon ibland tänker på mig...»
»Tänker på dig! . . . Hon är ju gift, en annans hustru!»
»Ja, men...»
»Om hon hållit af dig, hvarför gifte hon sig då med
en annan?. . . Hon må vara aldrig så rik och hög, så blir
hon ändå aldrig så lycklig med någon, som hon kunnat bli
med dig ... du kan få hvem du vill, du, min snälla gosse . . .
det finns ingen flicka, som icke gerna skulle vilja ha min
Adolf... det är säkert, det... det vet jag så visst som jag
lefver, det, för ingen är så vacker som du . . . ingen så lärd
och kunnig som du, och ingen är så god mot sina gamla
fosterföräldrar . . -.»
Den goda gumman kunde icke fortsätta längre för tårar.
Det knackade på dörren, som strax derefter öppnades.
Muraren Stork inträdde i rummet, hvilket fru Brundström
genast lemnade, dels för att aftorka sina ögon, dels emedan
hon icke kunde fördraga åsynen af denne man, som gjort
hennes fosterson så mycket ondt.
»Ah, det är du, kära Stork!» sade Axner, i det han
återtog sitt vanliga lugn och närmade sig honom.
Stork betraktade läkaren, utan att yttra något.
»Jag har inte sett dig på flere veckor, fast du bor i
samma hus som jag. . . du går tidigt ut om morgnarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
