Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården / 333 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af alla möjliga slag,
pistoler och bössor efter
nyaste engelska modell,
skarpslipade ryska
huggvärjor af svenskt jern,
kossackpikar frän Dons
strand, cirkassiska svärd
och damaskerade
persiska sablar. Här och
hvar mellan dessa krigets
och dödens hotande
instrument framglindrar
den spensliga floretten
med sin knapp af
stop-padt rödt marokin och
sitt förgylda fäste. I
detta kabinett ser man
tvänne unga män, begge
i morgonrockar af purpurröd sammet och med rökmössor
af samma tyg, öfverlastade af guldbroderier. Den ene af
dessa herrar intager den höga mahognydivanen, på hvars
gungande sidenbeklädda ressortdynor han makligt utsträcker
sina lemmar, under det hans läppar begärligt omsluta den
ihåliga bernstenskulan, som fulländar en väl konditionerad
tobakspipa. Det är »den vackre doktorn» läsaren der
återfinner. Den andre mäter med stora steg fram och tillbaka
den turkiska matta, som helt och hållet betäcker kabinettets
golf. Det är en hög, atletisk figur, med det skönaste
manliga ansigte och en furstes befallande hållning. I honom
igenkänner läsaren claristernas generalissimus i striden i
Sista styfverns trappor, artillerisergeanten, hvars knoppande
fältmarskalksstaf på Kungsholmen krossades mot muraren
Storks jättekropp, dagdrifvaren på Stockholms gator, flyktingen
i Bellevue park samt slutligen professorn och öfverläraren
för det östra kejsardömets samtliga fäkt- och
gymnastikskolor.

»Du må säga hvad du vill,» yttrade den rörlige atleten,
»jag har andras och egen erfarenhet framför mig till stöd
för mitt påstående. . . Som barn och ynglingar ha vi
munnarne fulla af frihet och oberoende, ty vi gå icke, vi
springa icke, vi flyga, bror, och vilja inte veta af något
fotfäste på jorden ... Så komma åren, rycka bort en och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>