Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
laulta.
annan fjäder ur vingarne, och det bär slutligen ner till den
jord, som vi icke hafva rättighet att lemna förrän döden
ger signal till den naturliga himmelsfärden . . . Stående
sålunda på jorden, hvad har man väl annat att göra, än se
till att man icke faller?... Man börjar med att rätta sig
efter omständigheterna, så lumpna de ibland än förefalla oss,
och vänjer sig slutligen att dyrka dem, liksom egypterna
fordom dyrkade oxar, kattor, med mera dylikt af det lägre
djurriket. . . och förtjena de ej hela vår dyrkan? ... Ar det
ej omständigheterna vi hafva att tacka för allt, för guldet i
vår byrå, steken på vårt bord, myrten vid vårt bröst och
lagern kring vår hjessa?»
»Aldrig trodde jag, att omständigheterna skulle göra dig
till en så äkta ryss, som du nu verkligen synes vara... du
har till och med glömt, att du är född i Sverige.»
»Nej, Axner, jag är icke ryss, icke heller svensk, lika
litet som engelsman eller fransos . .. jag är kosmopolit, för
att derigenom samla grundstenar för min egoism, ty egoister
och avtokrater blifva vi alla, om vi få lefva. .. Den stackars
Hök lefde visst för ideer, han, men hvad hade han för det?.. .
Tala aldrig om Sverige, bror, ty hade jag der dröjt qvar,
vore jag för längese’n en tiggare . . . och hvad skall man väl
för öfrigt säga om ett land om hvilket Fredrik den store
sagt, att det i sekler arbetat på sin undergång, utan att
ännu hafva lyckats deruti, hvilket han ansåg för vårt lands
största märkvärdigh et 1»
»Men vittnar ej just detta för kraften hos den kärna,
hvilken, oaktadt alla skalets bristfälligheter, likväl ännu har
förmåga att skydda sig sjelf?»
»Bara en fras, min vän I ... Är det kanske ej i Sverige
som odågorna sitta vid styret, medan dugligheten, lik en
utsvulten spindel, smyger utefter väggarna i de förras
förmak? . . . Ack, min bror, du kom först i går afton till
Ryssland, men får du vara här något längre, så skall du inse,
att här förstår man värdera och uppleta förmågan och
talangen. . . Betrakta denna härliga stad och detta stora,
mäktiga rike, som på den obetydliga tidrymden af omkring
etthundratrettio år uppvuxit till en makt, jemförlig endast
med det gamla Rom... hvar annorstädes upptäcker du
motsvarigheten till det djupa förstånd, som leder detta lands
öden?»
»Den djupa politik, ville du säga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
