Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KtlHKTINNAN.
H4I
också min egen far uppstode ur sin graf för att kämpa
med mig om henne, skulle jag utan tvekan begrafva min
värja ända till fästet i hans bröst.»
»Du är förfärlig!»
»Jag medgifver det. . . kärleken kan göra mig till en
djefvul, men också till en engel.»
»Men om . . . om hon redan fore sitt giftermål med
fursten tänkt. . . tänkt på en annan?»
»lin annan?... Hvad menar du med det?»
»lin qvinna som hon har säkert haft många tillbedjare,
och det kan ju vara alltför troligt, att äfven hon...»
»Omöjligt, hvad henne beträffar, min bror... hon har
beständigt vistats hos sin far, en gammal rik general i
Finland, på en af dennes egendomar långt upp i landet,
utan annat umgänge än sina guvernanter och några gamla
ryska officerare, som lefde gratis hos generalen . . . Ryska
officerare, äfven om de äro unga, hafva ingenting förföriskt
med sig, det kan du lita på ... i fjol våras åtföljde hon sin
far till Helsingfors’ helsobrunn, der hon blef bekant med furst
Urusof, sonen till en af generalens forna krigskamrater. . .
Den unge fursten, som onekligen är en ädelsinnad och mild
herre, så att föga af hans tatariska härkomst förmärkes,
var redan då sjuk och eländig.. . han blef icke desto
mindre förälskad i den gudomliga flickan, friade till henne,
och fadern gaf honom ja å den lydiga dotterns vägnar . . .
de lydigaste och bästa döttrarna blifva alltid de olyckligaste
hustrurna.»
»Men vet du då så bestämdt, att hon är olycklig?»
frågade Axner, i det han hastigt steg upp från soffan och
närmade sig Pauli; »är du då så säker på, att. . . hon inte
älskar... sin man?»
»Hvad rättighet har en sådan man till hennes kärlek?»
»Jag förstår dig inte.»
»Nej, du förstår ingenting, du, ty du har aldrig älskat. . .
såg du inte hennes blick?»
»Jo, jag såg den.»
»Såg du inte den jungfruliga lågan i denna härliga
blick?... Så brinner endast elden på Vestas altare.»
»Förklara dig närmare,» bad Axner med en stämma,
en tilltvingad yta af lugn öfver ett haf af stormande
känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
