Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
furstinnan’.
375
»För den händelsen,» yttrade ynglingen med en
mördande blick på läkaren, »befalde mig hennes höghet lemna
det här.»
Dervid framtog han ett skärt kort med guldkanter,
som han tryckte i Axners hand. Denne läste på kortet,
hvilket innehöll följande, med utmärkt piktur tecknade rader
på franska språket:
»Min aning blef då verklighet, men lägg på hjertat
åtminstone denna bön: glöm icke, för en otacksam och
orättvis qvinnas skull, det löfte ni gifvit hennes make, som
med förtroendets och hoppets förenade känslor öfverlemnat
sig i er vård! Låt henne ej hafva hans död på ett samvete,
som redan, lider — lider utan hopp om försoning!»
När Axner lyfte ansigtet från kortet, var cirkassiskan
redan försvunnen. Läkaren höjde handen till sina ögon och
tryckte på dem, liksom ville han klämma dem ur deras
hålor. Huru ångrade han ej nu både biljettens
tillbaka-skickande och hvad han sjelf skrifvit 1
Sådan är menniskan. Låt henne ropa till kärleken:
nu är da död, nu har jag begrafvit dig i jordens inelfvor,
nu trampar jag stolt och segrande på din graf! Men när
hon slår upp ögonen, ser hon icke desto mindre, huru
kärleken ännu sväfvar öfver hennes hufvud, med gäckande
blick och obrutna pilar.
»Hjelp! Hjelp!» hördes ett utrop från soffan, hvarifrån
Stork i detsamma sprang upp på golfvet, skådande omkring
sig med vilda ögon. »Gud ske lof! Han flydde, han flydde I ,. .
Men hon är qvar... Herre Gud, är det ni, herr doktor!»
tillade han med lugnare stämma.
Axner såg bestört på sin tjenare.
»Har du nu drömt igen?» yttrade han.
»Stod det ingen nyss vid dörren?» sporde Stork, skyggt
blickande ditåt.
»Hvad menar du?» frågade Axner med ängslan.
»Han, den svarte... jag kände igen honom, hans
brinnande ögon . . . hans ...»
»Du yrar, min vän!»
»Men hon var qvar, tyckte jag . . . men det är ingen
annan än doktorn, ser jag. . . hon liknade er så mycket,
herre ... ja, det var ert ansigte hon hade . . . det var
besynnerligt, mycket besynnerligt! . . . Men tyst. . . tyst! Hör
ni inte, herr doktor? . . . Lyssna, lyssna ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
