Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
389
Läkaren släpade ungdomsvännen in i sängkammaren,
afklädde honom, lade honom, skötte honom, men–
När aftonsolen nickade sitt afsked in i fönstren på den
nye öfverstens ståtliga hus, föllo dess strålar öfver den
svenske läkarens gestalt, hvilken satt hopkrumpen, maktlös
och drypande af svett, på en länstol invid ett af salens
öppnade fönster. Det festligt dukade bordet syntes ännu i
samma skick, som när läkaren sex timmar förut inträdde i
våningen. Konfektyrerna, desertfrukterna och vinkarafferna,
öfvergifna af menniskan, prunkade nu blott för hvarandra.
Läkaren var allena, ty inga gäster hade kommit, och
allt husfolket hade flytt; han var allena, ty den frikostige
värden, den gode husbonden hade också flytt, dock icke
hans vanstälda stoft, men hans ungdomlige, odödlige ande.
Omkring fyra veckor derefter njöt Petersburg åter sitt
vanliga, ehuru alltid döfva lugn. De svarta, olycksbådande
bokstäfverna hade försvunnit från portalerna och man hemtade
andan efter de utståndna fasorna, sedan fasornas engel eller
demon lemnat kejsarstaden.
En förmiddag, det var i slutet af juli månad, trädde
doktor Axner ut ur furst Urusofs sängkammare. Han var
svartklädd, och i knapphålet bar han wladimirsorden,
hvarmed han blifvit hugnad, dels på den tillfrisknande furstens
förord, dels ock för de stora förtjenster han ådagalagt som
öfverläkare på lasarettet vid Nevskijprospekt; men de fem
veckor han tillbragt i Rysslands hufvudstad tycktes hafva
gjort hans ansigte minst fem år äldre.
Axner kastade en blick af djup rörelse tillbaka på
sängkammardörren, som tillslutit sig efter honom och innanför
hvilken en ny Tantalus dvaldes, som hade omkring sig
verldens högsta goda, rikedomar, anseende och makt samt
den skönaste qvinna till maka, och endast fick se, blott se.
Synens förlust anses för den största olycka, som kan
drabba en menniska, och likväl kan det uppstå sådana
förhållanden i lifvet, hvarunder denna stora olycka måste vara
en lycka. Om Tantalus, hvilken i underjorden var dömd
att stå i vattnet ända till hakan och icke kunna dricka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
