Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
LAUltA.
samt att omgifvas af träd med de härligaste frukter utan
att kunna äta, sålunda hungrande och törstande midt i
skötet af det rikaste öfverflöd, om han varit blind, hvilken
lycka skulle ej detta varit för honom 1
Att ega sinne för och förmåga af njutning, men sakna
de vanliga medlen till dess tillfredsställande, är visserligen
svårt; men himmelsvidt svårare är att hafva allt och kunna
njuta intet. Ack, den fattige borde ej så ofta afundas den
rike hans lycka!
När Axner kommit ut i det förmak, som utgjorde
gränsen mellan furstens och furstinnans våningar, stannade
han, eftersinnande huruvida han borde fortsätta vägen rakt
fram eller taga af till höger, som bar ut i tamburen och
följaktligen äfven utför trapporna. Tvänne furstens betjenter
stodo på hvar sin sida om utgången, färdiga att uppslå den,
för att derefter, på hög befallning, ledsaga furstens läkare
och favorit till det utanför på gatan väntande ekipaget.
Slutligen, efter ett djupt andetag, upptog han ur sin plånbok
ett visitkort, hvars ena hörn han invek, för att sedan lemna
det till en af betjenterna, men blef i detsamma varse
cir-kassiskan, hvilken hastigt sväfvade ut i förmaket och
närmade sig läkaren. Denne gick den svartögda skönheten
till möte och räckte henne kortet, med tillsägelse att
öfverlemna det till furstinnan.
»Ni reser i morgon?» frågade cirkassiskan.
»Ja.»
»Ni kommer inte hit mer?»
»Nej.»
»Ni har tagit afsked af fursten?»
»Ja.»
»Ni tager inte afsked af furstinnan?» frågade hon med
darrande läppar och ljungande blick.
»Min tid tillåter inte att...»
»Ni går utan att uppvakta hennes höghet. . . det är
nedrigt, min herre!»
Axner blef förvånad öfver detta djerfva tilltal från
cirkassiskans mun, men ännu mer förvånades han, när han
såg hennes fina hvita hand leka med något, som glittrade
invid hennes barm och hvilket liknade fästet till en dolk.
Läkaren visste väl, att den vilda skönheten var furstinnans
förtrogna, men icke att hon var dotter till en höfding, hvars
svärd flerfaldiga gånger varit doppadt i ryska krigares blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
