Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kammarskrifvaren stod qvar i Jernvågen, blickande upp
till folkmassan, hvilken under sorl och trängsel följde efter
den fängslade tjufven.
Då trodde sig Alm, vid skenet af lyktan som dinglade
öfver balustraden på bron, märka, huru mjölnaren kastade
nedåt en blick, flammande af gränslöst raseri.
Alm smålog åt mjölnarens vanmäktiga utbrott, glad
öfver att ha befriat samhället från en farlig fiende.
»Nå, bror, hvad säger du nu om kräftorna på
Pelikanen?» ropade Dahl, slående sin vän kammarskrifvaren
på axeln.
»Jo men, jag menar att de nu blifva välkomna,» svarade
Alm muntert; »visserligen måste jag bort till ett annat
ställe i afton, men jag kan väl egna en halftimme åt
kräftorna och dig.»
»När jag blir polismästare,» försäkrade Dahl, »så ut- (
nämner jag dig till min förste gevaldiger... Din debut i
afton var alldeles ypperlig... Mina fyra jernbärare voro
inte heller så dumma, skulle jag tro.»
»De voro förträffliga,» medgaf Alm.
»Det var ett nöje att se, huru forsigtigt de smögo sig
uppför trapporna den ene efter den andre och fattade posto
på bron, utan att den der besten anade minsta oråd. . .
Men en satans karl var det. .. han gaf mina fyra jättar
fullt upp att göra, fast jag nästan ger mig tusan på att
hvar och en af dessa fyra kunde taga en lefvande oxe
på skuldrorna och kånka af med den härifrån till Norra
Éagtarhuset.»
»Ja, ett vidunder är det både till kropp och själ.»
»Men kan någon menniska förklara, hvarför han styrde
ut sig med träben och kryckor?»
»Antingen ville han på detta sätt dölja sig för polisen,
som slår efter honom, eller trodde han sig i en sådan
rustning lättare kunna smyga sig öfver mig och stöta knifven
i mitt bröst.»
»Glöm inte, att du måste ge dina drabanter en kanna
bränvin till omslag på de skråmor, de uppburit för din
skull, och låtom oss sedan gå!»
Sedan Alm belönat jernbärarne för deras välförhållande
och, sin bön förutan, erhållit deras löfte att framdeles vara
honom till enahanda tjenst, i fall han skulle behöfva dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
