Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En middag sommartiden är 1836 aflägsnade sig
kammar-skrifvaren Fridolf Alm frän det embetsverk, der han var
ordinarie tjensteman, för att, efter väl slutad expedition för
dagen, göra ett besök hos fru Grä pä Söder.
Vär kammarskrifvare hade visserligen, till följd af
trägnare embetsgöromäl, för omkring ett är sedan upphört
att gifva lektioner sä väl i fru Gräs som i andra pensioner;
men han fortfor icke desto mindre med sina besök hos
pensionsfrun.
Tagande vägen öfver Riddarholmsbron och uppät
Stor-kyrkobrinken, blef han varse en eländigt klädd karlfigur,
hvilken stod framför ett af de vid brinken belägna husen,
med ögonen oaflåtligen riktade mot fönstren i första väningen
af detta hus, under det flere herrskapsvagnar framkörde till
porten, aflemnade sina passagerare och derefter foro sin
väg. Det säg ut att vara en större middagsbjudning i det
der huset.
Herrskapskuskarne ropade visserligen tidt och ofta ät
den eländige figuren, att han skulle gä ur vägen; men
antingen hörde han ej, eller lätsade han icke höra de
förnyade tillsägelserna, ty han stod qvar pä samma plats,
orörlig och uppätblickande, och de ystra herrskapshästarne
skyggade ofta till för denna besynnerliga varelse, med hvars
fläckade och söndriga klädespaltor vinden lekte.
I denna ställning liknade han ett i ärtäkern stäldt
hampspöke, hvilket, sjelf dödt och orörligt, likväl injagar
förskräckelse hos fäglarne medelst de för vinden fläktande
trasor, som utgöra dess fantastiska utstyrsel.
Alm tyckte sig igenkänna den ruskiga gestalten och
halkades honom för att öfvertyga sig, om det var densamme,
han trodde sig hafva igenkänt.
Det var densamme, det var den bekante magistern frän
Skinnarviken.
Pä mer än tvänne är hade Alm icke sett denne person,
hvilken strax efter första bekantskapen besökt honom ofta,
men sedan mer sällan och slutligen alldeles upphört med
sina besök, förmodligen uttröttad af den välmenande
kammar-skrifvarens enträget upprepade förslag till ombyte af
lefnads-sätt och yrke, hvartill en man med sä strängt filosofiska
grundsatser som vär magister pä intet vis ville beqväma
sig. Nägra gänger hade till och med Alm gjort sig besvär
med att promenera ända till den beryktade Jörgens gård i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
