Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skinnarviken för att göra sig underrättad, huruvida den
besynnerlige magistern ännu vore i lifvet, men dervid alltid
erhållit den upplysning af grannarne på berget, att
»magistern med armen», såsom han af dem kallades, visserligen
lefde och fortfarande bibehöll samma lägenhet på nedre
botten af det förfallna stenhuset, men att han sällan vore
till finnandes i sin bostad, emedan ofta ända till åtta dagar
kunde gå förbi, utan att han visade sig i trakten, och hvar
han derunder uppehöll sig, visste ingen eller, rättare sagdt,
brydde sig ingen om att veta.
Alm, hvars goda hjerta nu gladde sig öfver återseendet,
snuddade tätt förbi sin gamle bekante; men denne tycktes
för det närvarande icke hafva ögon för någonting annat än
för de der fönstren i första våningen. Slutligen tog Alm
sitt parti och ropade magistern vid namn; men troligtvis
voro magisterns öron i denna stund koncentrerade i ögonen,
ty han hörde lika litet som han såg hvad som passerade
på gatan.
Alm ämnade just försöka, om tiggaren vore lika
otillgänglig för känselns sinne som för synens och hörselns,
då han till sin stora förvåning såg, huru denne, med det
hemskaste leende på sitt magra ansigte, gjorde en bugning,
värdig en hofmans rygg.
Nyfiken att veta, hvem den lycklige kunde vara, som
hugnades med denna sällsporda artighet, kastade
kammar-skrifvaren sina blickar upp mot fönsterraden och blef i ett
fönster varse, bland åtskilliga herrar med guldbroderade
kragar, en man med silfverhvitt hår och Vasaordens
kommendörsband öfver skuldran, och hvilken herre
ögonblickligen derpå skyndade från fönstret.
Alm, som ganska väl kände, att presidenten Elgklo
bebodde ifrågavarande våning, vände å nyo sina ögon till
den gåtfulle tiggaren. Denne var icke mer orörlig, utan
linkade högst belåten, såsom det syntes, nedåt brinken.
Alm följde och upphann honom snart.
»Svärd!» ropade han.
Magistern stannade och vände sig om, blottande sitt
skalliga hufvud.
»Jag tror du inte känner igen mig,» yttrade
kammar-skrifvaren.
»Herr sektern!» svarade magistern med en ny bugning,
på långt när icke så djup som den förra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
